– Rom 12:9-16b Jes 12:2-3,4bcd,5-6 (Resp.psalm)  Luk 1:39-56 –

Marias skyndar till Elisabet uppe i Juda bergsbygd. Ängeln hade ju sagt Maria att hennes släkting var havande, trots hennes höga ål­der. Den yngre sö­ker den äldre.

Av detta möte målar Lukas en ikon. Med flerfaldig innebörd.

Två havande kvinnor möts. De personifierar olika gene­rationer. De ser och hör varandra. De överträf­far var­andra i ömsesidig akt­ning. Benedictus säger i sin Regel att de yngre skall ära de äldre, de äld­re älska de yngre.

Maria och Elisabet representerar också de två förbunden. Barnet i Elisabet spritter till och hon fylls av he­lig Ande. Det första för­bun­­det bekräftar det andra och nya.

Elisabet ropar med hög röst, liksom hennes son skall bli en ro­p­ande röst i öknen. Men rösten är samtidigt förundrad: ”Hur kan det hän­da mig att min Herres mor kommer till mig?” 

Orden ur Elisabets mun kulminerar i Marias och därmed det nya förbun­dets lovsång. Maria föregriper hur alla släkten skall prisa henne salig. 

Betraktaren av detta möte kan identifiera sig med Eli­­sabet och förund­ras. Genom detta möte ”sprit­­­­­ter något till” och väcks till liv i betrak­tarens eget innersta.

Betraktaren kan identifiera sig med Elisabet och själv förundras över hur Maria, den personifierade kyrkan, kommer till henne med sin dyrbara gåva.

En bild för det eukaristiska mötet och för mötet i det egna hjär­tat. 

”Hur kan det hän­da mig att min Herres mor kommer till mig?”