– 1 Pet 1:3-9 Ps 111:1-2,5-6,9,10c Mark 0:17-27 –

”Ett levande hopp.”

Petrus påminner om den gåva de kristna fått genom dopet, fram­sprunget ur Kristi uppståndelse. Ingen yttre makt kan ta den gå­van ifrån dem. Han kallar gåvan ”ett levande hopp”.

Det som tycks hota hoppet, prövningarna, jämförs med eldens lutt­ring av guldet. Dessa förökar och stärker hoppet. Paulus sä­ger att ”lidandet skapar uthållighet, uthålligheten fasthet och fast­heten hopp”.

Den rike ynglingen, som ville vinna evigt liv, var beredd till myc­ket, men hade ett hemligt förbehåll. En fågel som är bunden av den tun­naste tråd kan inte flyga. Jesus såg det och gav honom adekvat medicin. Inte för att plåga utan av omsorg. Han ”såg på honom med kärlek”.

Människan kan vara bunden av nästan osynliga trådar. Sådan bun­denheten gör andra ansträng­­ningar fåfänga. Ibland blir det ett dub­belspel. Benedictus är ovanligt sträng när det gäller privat egendom.

Jesus ger inte sitt råd för att ställa ett omöjligt krav, men för att stärka ynglingens mod och öpp­na hans ögon för vad Gud kan göra för att befria honom.

För att stärka honom i det ”levande hoppet”. 

---

[1] Påven Gregorius den store (ca 540-604) skickade ut fyrtio munkar för att evangelise­ra England. Missionen bar frukt. Deras ledare, munken den helige Au­gustinus, inte att för­växla med den store bis­kopen av Hippo, blev den förste ärke­bis­ko­pen av Can­ter­bu­ry.