– Jak 5:13-20 Ps 141;1-3,8 Mark 10:13-16 –

Beda Venerabilis, kom redan som barn i kloster (Eng­land, 700-talet). Sin titel, ”Venerabilis”, den vördnadsvärde, fick han på 800-talet.

Beda förblev i kloster hela sitt liv ”bed­jande, läsande, lärande, skriv­ande ”. Hans bibelkommen­tarer präglas av arvet från kyrko­fäderna.

Han förenade and­lig insikt med profant vetande. Han är särskilt känd för sin eng­elska kyrko­his­­toria, där han är noga med att be­lägga sina påstå­enden genom att ange källorna för dem. Idag kal­las det källkritisk histo­rieskrivning.  

Till samma katolska familj hör de som aposteln Jakob berättar om. Den som lider och ber. Den som är glad och sjunger glädje­psalmer. Den som är sjuk och ber om prästerlig smörjelse.

Men också den kraftfulle profeten Elia hör till samma familj. Hans bön höll till­baka regnet i flera år. När tiden var inne bad han om regn. Reg­net kom och jorden kunde låta sin gröda växa.

Sådan bön förutsätter ödmjukhet, omutlig sanningslidelse, viss­het om sitt totala bero­ende av Herren. Personifikationen av detta är barnet.

”Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.”

Barnet är föredöme för både den glödande pro­feten och den läs­ande munken.

Alla får tacksamt bekänna och vara delaktiga i ”de heligas ge­men­­­skap” (communio sanctorum – apostoliska trosbe­kännelsen).