– Jak 4:13-17 Ps 49:2-3,6-11 Mark 9:38-40 –

”Om Gud vill.”[1]

Det är gammalt kristet bruk att säga eller skriva så inför något man pla­nerar att göra i framtiden.

Jakob varnar för att göra upp framtidsplaner utan detta tillägg: ”Ni bor­de säga: ’Om Herren vill, får vi leva och göra det eller det'”. Paulus sä­ger vid ett tillfälle: ”Jag kommer tillbaka till er en annan gång, om Gud vill” (jfr Apg 18:21).

Aposteln anger också orsaken: ”Ni vet inte hur ert liv blir i mor­gon. Ni är en dimma som syns en kort stund och sedan försvin­ner”.

Också tillhörigheten till kyrkan kan bli illusorisk, om kyrkan redu­ceras till något socialt, nationellt eller kul­­turellt, till enbart ett mänskligt ”vi”, till skillnad från ”de and­ra”.   

Lärjungarna vill hindra någon att handla i Jesu namn eftersom ”han inte hörde till oss”. Men Jesus fördjupar och vidgar deras sätt att tänka.

Kyrkan är större än varje mänsklig gemenskap. Ty hen­nes Her­re är stör­re än varje jordisk ledare.

Han har potentiella vänner där vi minst anar det. ”Den som inte är mot oss, han är för oss.”

Den Upphöjde vill dra alla till sig. Fäderna kallade Kyrkan ”den försona­de mänskligheten”, låt vara i hoppet. Andra Vatikankon­ciliet säger: ”I Kris­tus är kyrkan ett slags sakrament, ett tecken och ett redskap för he­la mänsklighetens enhet”.

Aposteln säger: ”Gud vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen.”

---

[1] lat. ”Deo volente”, förkortat ”D.v.”