Kortpredikan S. Pachomius, abbot (d. 346)

– Apg 20:28-38 Ps 68:29-30,33-36 Joh 17:11b-19 –

I Pauli avskedstal till de äldste i Efesos hör vi hur tron förs vidare till näs­­­ta generation. Församlingens ledare, insatta av den helige Ande, skall ”ha upp­sikt över – vara biskopar och herdar för – Guds försam­ling”.  

”Under tre års tid” har Paulus väglett var och en ”under tårar”. Han var­nar för ”farliga vargar”, som skall träda fram ”ur de eg­na le­den” och för­kunna villo­lä­ror som splittrar och förskingrar hjor­den.

Varningen är inte mindre befogad idag. Låt oss be för dem som har den otack­samma uppgiften att varna för, avslöja och föra irrlä­rar­na till rätta.

Paulus har lärt allt av den Herre som i sitt avskedstal ber till Fa­dern för de troende: ”Be­­­­­va­­­ra dem i ditt namn. Bevara dem från det onda. Hel­ga dem genom sanningen; ditt ord är sanning”. Han fortsätter: ”För deras skull helgar jag mig till ett offer, för att också de skall helgas ge­nom sanningen”.

Pachomius var soldat men hamnade i fångenskap i Egypten. Han hör evan­geliet genom att ”se” de kristnas kärleksfulla om­sorger om de fångna. Själv blir han först eremit och sedan den som organiserar det första kristna klostret.

Han ”såg” något hos de kristna. Något lyste fram i deras liv och gär­ningar.

O du helige Ande, kom, uppfyll dina troendes hjärtan och tänd i oss din kär­leks eld.