– Apg 18:23-28 Ps 47:2-3,8-10 Joh 16:23b-28 –

Lukas berättar om en viss Apollos som hade kommit till Efesos. Han var en bil­dad jude från Alexan­dria, ”väl insatt i skrifter­na”, men han ”kände ba­ra till Johan­nes-dopet”. Kanske hör­de han till judekristna grup­per som fortfarande strikt följde Mose lag.

Nu tas han om hand av Priscilla och Aq­ui­la och får ”noggrannare kunskap om Guds väg”. Vägen går hela tiden vidare.

Nu mellan Kristi Himmelsfärd och Pingst ber kyrkan särskilt om den heli­ge An­de, för att påsken skall fullbordas i oss.

Samma mönster skymtar också i bö­nen. ”Ännu har ni inte bett om något i mitt namn”, säger Je­sus. ”Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig.”

Ett första skede är att be de böner som kyrkan lär oss och lägger i vår mun. Det kan ta lång tid innan kyrkans ord blir våra egna ord.

Men också detta skede går vidare. Den erfarne Paulus klagar över att han inte vet hur han skall be. Ur den smärtsamma insik­ten föds en ny slags bön. ”Vad ni ber Fadern om i mitt namn det skall han ge er.”

Anden ber i människan med ord ”utan ord”. Pingsten fullbordar påsken.

För att vår glädje skall bli fullkomlig.

”O du helige Ande, kom, uppfyll dina troendes hjärtan och tänd i oss din kärleks eld.”