– 1 Pet 5:5b-14 Ps 89:2-3,6-7,16-17 Mark 16:15-20 –

”Hälsa varandra med kärlekens kyss.”

Petrus uppmanar sina brevmottagare att hälsa varandra med en ”kärle­kens kyss”. Vulgatan säger: ”helig kyss”.

Det kristna bruket att underteckna brev ”med kärlekens kyss” torde inte vara så vanligt idag. Men det sker – kanske oftare än vi anar.  

I Höga Visan önskar sig bruden ”kyssar” från brudgum­mens mun. Psalmisten önskar sig detsamma genom att lyssna till ho­nom som kal­las ”skönast bland människor” och ur vars mun det ”flödar ljuvligt tal”.

Kyssen blir sakramental, en kysk symbol för den ömse­sidiga kär­le­ken. Vi ser det i liturgin när prästen och de tro­ende kys­ser altaret, evangeliebo­ken, korset, ikonerna, eller när bi­belläsa­ren kysser sin bibel, etcetera.

Men ”kyssen” sprider sig. De tro­en­de uppmanas att ge var­andra samma ”kyss” genom att visa var­an­dra ”ren sys­kon­lik kärlek”.

Kyssen sprider sig vidare till umgänget med verktyg, som en­ligt Be­ne­dictus skall behandlas som ”heliga altarkärl”. Likaså när vi be­handlar na­turen varsamt och går ”med vän­liga fötter på jor­den” eller när den salige Johan­nes Paulus II kysste mar­ken i de län­der han besökte.

Det betyder inte romantisk verklighetsflykt. Petrus påmin­ner om djä­vulen som går omkring och söker efter någon att sluka.

”Kärlekens kyss” påminner om att det finns en väg mellan naiv kän­s­lo­sam­het och käns­­­lo­kyla.

”Kärlekens kyss” vittnar om hur jord och himmel har för­sonats och förenats ge­nom Kristi kroppsliga uppståndelse från de dö­da.