– Ef 3:2-12 Jes 12:2-3,4b-6 (Resp.psalm) Luk 12:39-48 –

Aposteln mediterar över ”den outgrundliga rikedom som finns i Kristus.”

Denna rikedom, ”hemlighe­ten med Kris­tus”, har varit fördold i ti­digare släktled, men har nu uppenbarats för hans heliga apostlar och profeter. Också hedningarna skall få del av denna ”rikedom”.

Inte ens änglarna kände hela hemligheten. Enligt apos­teln är det Kyr­kan som uppenbarar hemligheten för ”härs­kar­na och mak­terna i him­larym­derna”.

I varje eukaristi svävar de över altaret, bävar och tillber, ”Helig, helig, helig…”

Kyrkans ansvar att både förkunna, fira och förmedla är enormt. Hon kän­ner igen sig i evangeliets ”tjänare som vet vad hans Herre vill”. Hon är ”förvaltaren som av sin herre är satt att ha hand om tjäns­tefol­ket och dela ut maten åt dem i rätt tid.” Men ve henne om hon ”inte handlar ef­ter hans vilja”.

En av hennes tjänare, Paulus av Korset, hade upptäckt att redan kor­set gav ifrån sig kraft. ”I den helige Paulus har du visat korsets hemlig­het och kraft.” (slutbönen) Fri­mo­digheten rin­ner fram som en kraft, som en källa till gläd­je.  

I kollektbönen ber vi: ”Lär oss att som den helige Paulus i kär­lek  omfat­ta  Kristi kors.” I stället för att försöka bli av med kor­set,  omfattade  han det – och fick er­fara dess kraft.

Det finns en hemlighet i att förena sina lidanden med Kristi lidan­de. I ett brev till en ordenssyster skriver han: ”Kärleken blandar sig med smär­tan och smärtan med kärleken, så att det inte läng­re går att skilja kärle­ken från smärtan eller smärtan från kärle­ken. Göm er alltså i Jesus, den Korsfäste.”

I evangeliet passar Kristus själv upp vid bordet. Han är den egentlige celebranten i var­je eu­ka­risti.

”Lär oss att gestalta våra liv med Herrens lidande för ögonen, det mys­te­rium som här blir närvarande.” (bönen över of­fer­gåvor­na)

---

[1] Död 1775. Grundade Passionistkongregationen, verksam också i Sverige.