– Pred 11:9-12:8 Ps 90:3-6,12-14,17 Luk 9:43b-45 –

”Gläd dig i din ungdom”, säger Predikaren, ty snart kom­mer den tid då man ”fruktar varje backe”, den tid då ock­så en trappa blir svår att ta sig upp för.

Benedictus uppmanar de yngre att ära de äldre, och de äldre att älska de yngre.

Mitt i fåfängligheten skymtar något nytt fram, där de olika gene­ra­tionerna kan tacka för och samverka med varandra.

Något liknande kan sägas om spänningen mellan det lokala och det globala. Finns det plats för fosterlandskärlek i den katols­ka världen? Vi ber ju denna dag att Sveriges skyddshelgon skall hål­la sin skyddande hand över ”Sveriges land och folk.”

I veckans möte för präster och diakoner talade vår biskop om ka­tolska kyrkan i Sverige som en närvaro av hela den världsvida kyrkan. Samtidigt påminde han om de lokala helgonen Elin (He­le­na) av Skövde och Bruno av Skara, alldeles i närhe­ten av Lundsbrunn där mötet ägde rum.

Elin hade gjort en pilgrimsresa till det heliga landet och Bruno ha­de fått sin utbildning i Paris. Då kommer fosterlandskärleken på rätt plats.

Då kan också vårt land, dess språk och histo­ria, dess natur och kultur, bli något som vi får tacka för.  

Men för att inte låsas in i fåfänglighet, måste det peka mot det som övergår både ungdomlig kraft och nationell begränsning. Vi är kallade till helighet.

Vårt lands skyddshelgon vittnar om att vårt land är indraget i Her­rens stora plan för alla folk.

Då kan vi med tacksamhet och hopp be ”för Sverige land och folk”.