– 1 Sam 3:1-10,19-20 Ps 40:2,5,7-10 Mark 1:29-39 –

Samuel låg och sov i templet när Herren kallade på honom. Han trodde först att det var prästen Eli som ropade. Han be­hövde hjälp för att ur­skilja Herrens röst.

Ingen kan leda sig själv. Av prästen fick han rådet att svara när rös­­ten ljöd på nytt: ”Tala, Herre, din tjänare hör”.

För att höra Gud måste andra röster bringas till tystnad.

Jesus går själv undan till ”en enslig plats, och där bad han”. Det gör han för att ge oss ett exempel. Själv levde han ständigt in­för Faderns ansikte. Att göra hans vilja var hans lust.

Redan profeten vet det: ”Öppna öron har du givit mig. Därför säger jag: ’Se, jag kommer.’”

”Lyssna, min son, med hjärtats öra.” Det är Benedictus´ råd. Det är mer än att lämna det yttre oljudet. De svå­­raste fienderna har trängt in i hjär­tat och gjort det splittrat och orent.

”Skapa i mig Gud ett rent hjärta.” Det betyder att våga se vad som ore­nar, splittrar och förlamar. Det är första steget, som måste följas av den upp­riktiga ångern, jordmånen för Jesu renande och nyskapande nåd. 

Denna process fortsätter i psaltarversens andra led: ”Ge mig på nytt en frimodig ande.” Frimo­digheten får hjälp av den goda föresat­sen, viljan att lyda den sanne Konungens röst.

Det kan, som för Samuel, ha sitt pris. Han tvingades säga obe­hagliga sanningar, också till prästen Eli. Dennes eftergivenhet mot sina söner, den ti­dens prästerliga ”övergreppsskandal”, blev ett av­skräckande ex­empel som Benedictus varnar för.[1]

Herren vill på nytt ingjuta sin vilja i sin kyrka och i sina lär­jung­­ar, så att lemmarna i kroppen kan säga det dess huvud säger: ”Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.”

Därför firar vi den heliga eukaristin.

---

[1] 1 Sam 2:11-36; Den Helige Benedictus Regel 2:26.