Dan 7:13-14  Ps 93:1-2,5 Upp 1:5-8  Joh 18:33b-37

Vilken lycka att få tillhöra ett rike som regeras av en sådan Konung!

Alla riken i historien har sin uppgång och sitt fall. Om detta rike står det att dess välde är evigt, det skall aldrig upphöra och aldrig gå under. Om många riken gäller att deras herrar själva har tagit sig makten, ofta med list eller våld, men om den­ne härskare står det att makten är honom given. Han har fått makten genom att köpa sina medborgare fria från tyranniska härskare som de slavade under. Han betalade med priset av sitt eget blod. Medborgarna faller ofta tillbaka i slaveriet under syndens välde, men Konungens tålamod och vilja att förlåta tycks aldrig ta slut. Han regerar från ett kors från vilket det hela tiden rinner fram blod och vatten, källor till glädje och lycka.

    Ändå är medborgarna inte bara mottagare och undersåtar. Denne Herre gör sina medborgare delaktiga i sin egen kungliga makt och prästerliga värdighet. De blir kungar med honom när de redligt bekämpar laster­na och utövar dygderna. Därmed tar de sina egna liv i besittning för att kunna frambära sina liv som ett prästerligt offer åt Gud. Ett offer som genom Konungen tas emot av Gud.

    Medborgarna i hans rike tillhör olika folk och nationer och de talar olika språk. Än-då hör de ihop. Riket överskrider sådana gränser, eftersom alla tjänar och tillber en och samma Herre. Riket sträcker sig genom hela historien, från den rättfärdige Abel till de som ännu inte är födda. Konungens namn är A och O, begynnelsen och änden.

    I hans rike finns både syndare och helgon, men helgonen är inte heliga för att skilja sig från syndarna, utan för att bistå dem. Syndarna är inte avundsjuka på helgonen, utan söker följa i deras fotspår. De förstår att helgonen är deras storasyskon i samma familj.

    Riket kallas de heligas gemenskap, eftersom alla hör sam­ma evangelium och har del i samma sakrament. Sakramenten hämtar sin materia från skapelsen, bröd, vin, vatten, olja, och visar att rikets Her­re är hela världsalltets Konung.

    Samtidigt föregriper sakramenten det eviga och slutliga målet. Riket kallas också himmelriket. I rikets Konung är allting sammanfattat, allt i himlen och på jorden. Medborgarna är lyckliga över att tillhöra ett sådant rike.

Jesus talar om dem när han står inför Pilatus. Han säger: ”Den som hör till sanning­en lyssnar till min röst”. Så började det, med kallelsen till Petrus, Johannes, Maria Magdalena, och alla de andra. De hörde och kände igen sanningen i Jesu ord. De gav ho­nom sitt förtroende. De slog följe med honom.

Det nya tog sin början i deras hjärtan. ”Guds rike är inom er”, hade Jesus sagt. Men där stod också den svåraste kampen. Kampen för att driva ut de onda makter som trängt in och ockuperat hjärtat genom att locka med falsk lycka. De gav sig inte av frivilligt. De måste avvisas med viljan. Medborgarna fick lära sig att leva av syn-dernas förlåtelse. Gång på gång. Omvändelse blev en daglig övning för att återvinna den förlorade lyckan. Långsamt började någonting hända med dem, utan att de märkte det själva. De blev nådens barn, allt lyckligare över att få tjäna sanningens Konung. Nu och då fick de en försmak av hans rike. Hans apostel hade beskrivit det så: ”rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande”. En god beskrivning av lyckan. Till sin förvåning upptäckte de att Gud hörde deras böner, att han ledde dem på vägen och att de inte behövde göra sig bekymmer. Några blev redskap för försoning och fred. Andra tände hopp och glädje i sin omgivning, där det tidigare sett alldeles mörkt ut. Ibland kunde hans drag skönjas i deras ansikten.

Tydligast skymtar lyckan fram i helgonen och martyrerna. De som visat att den största makten består i att uthärda i tålamod, att förlåta och löna ont med gott. Att irritation och vrede kan ersättas med mildhet och saktmod. Att bedrövelse och svår-mod inte behöver få sista ordet utan kan ersättas av glädje, iver och hopp; att avund-sju­ka kan förvandlas till storsinthet, högmod med ödmjukhet. Inte ens plågor, lidande och motgångar kunde beröva dem deras lycka.

    Jesus står ensam och utlämnad inför Pilatus. Ändå har inte Pilatus någon makt över honom. Det föregriper övergivenheten på korset, som förvandlas till en trium-ferande lycka på tredje dagen. Det gör honom till världsalltets Konung. Den lyckan ingjuts i medborganas hjärtan genom den helige Ande. För att bereda väg för Guds rike, den allt omfattande lyckan när Gud blir allt och i alla.

    Vi föregriper och smakar den lyckan när vi firar rikets kungliga måltid, den heliga euka­ris­tin.     

    Amen.