Kortpredikan

– Apg 2:36-41 Ps 33:4-5,18-20,22 Joh 20:11-18 –

”Orden träffade dem i hjärtat.”

Lukas berättar om Petrus predikan den första pingstdagen. Hans ord träf­far lyss­­­narna i hjärtat, likt ett spjut som genombor­rar det. De monastiska fäderna kallar det compunctio, hjärtats ånger.

Compunctio mjukar upp hjärtat och får det att gråta. Fäderna bad om denna ång­er och kallade den ”tårarnas gå­va” eller ”tårarnas dop”.

Den rena ångerns tårar måste noga skiljas från andra tårar, till ex­em­pel självömkans, bedrövel­sens eller ältandets tårar, som kla­gar över att det inte går som egenviljan planerat och hoppats.

Petrus ord liknar ett spjut eller ”ett skarpt tveeggat svärd”. Han ta­lar om ”den­ne Jesus som ni har kors­fäst”. Hur kan han sä­ga det? Många av hans lyssnare var inte ens i Jerusalem när det hände.

Petrus vet, och kyrkan lär oss, att alla människors synder, också mina, var med och korsfäste Je­sus. När denna insikt når in i hjär­tat ger den plats för ångerns vidunderliga gåva och förvandling.

Med tårarnas gåva blir det påsk i hjärtat.

Maria från Magdala måste ha fått denna gåva. Hon känner igen Je­sus. Hen­nes ögon öppnas.

Teresa av Avila säger: ”Den uppståndne visar sig i sjä­lens mitt”. Jesus säger: ”Saliga de renhjärtade, de skall se Gud”.

Johannes är också teologen, som låter Jesus förklara följderna av det som händer i hjärtat. Jesus säger: ”Jag stiger upp till min fader och er fader, till min Gud och er Gud”.

Genom att lyssna till Guds ord och låta oss träffas i hjärtat för­vandlas vi av nåden till det som Je­sus är av natu­ren, till söner och döttrar i So­nen.

Vi kan säga: ”Fader vår”.