– 1 Mos 37:3-4,12-13a,17b-28 Ps 105:16-21 Matt 21:33-43,45-46 –

Josefs bröder är förblindade av avundsjuka. De hatar sin broder och säljer honom till priset för en slav. 

Deras avund kan psykologiskt förklaras. Jakob hade Josef kärare än sina andra sönder. Han fick en särskild livklädnad. Oförsiktigt och oklokt kan vi tyc­ka. Josef hade naivt berättat om sina dröm­mar där han själv var herre över sina bröder.

Men avund kan aldrig försvaras. Den är ond och den förblindar.

Likheterna mellan Josefs öde och Jesu liknelse om arrendatorer­na är stora, men i liknelsen ligger accenten på ägarens tro­skyldi­ga åtgärd att sän­da också sin son. Vi som sett i facit anar korsets dår­skap.

Jesus låter översteprästerna och de äldste själva besvara frågan vad konsekvensen blir. ”Vingårdens ägare lönar ont med ont”.

Men Jesu svar innehåller något annat, och han hämtar svaret ur Skrif­terna. ”Har ni aldrig läst vad som står i skriften: ’Stenen som husbyg­garna ratade har blivit en hörnsten.’”

Jesus antyder något som är större än rättvisan. Gud lönar inte ont med ont, utan med något större gott. Barmhärtigheten trium­ferar över rättvi­san.

Josef skall själv profetiskt uttrycka det när han senare möter sina för­skräckta bröder: ”Ni ville mig ont, men Gud har vänt det till något gott”. Avunden förvandlas till tacksägelse.

Det undanröjer inte risken att Guds rike tas ifrån dem som fått del av riket. Riket ges åt andra hos vilka det kan bära frukt.

Det befriar inte från kampen mot avund och an­d­ra laster så att vi bär frukt, men kam­­pen sker under nådens förtec­ken. När vi i stället för avund tackar för de andras gåvor, blir deras gåvor också våra.

Men endast ge­nom nåden vinner vi segern och friden. Det är vårt för­hållande till nåden som en gång skall döma oss.

Låt oss be om öppnade ögon för Guds vidunder­liga nåd i vår Her­res Jesu Kristi påsk.

Vi föregriper och tar emot den i varje eukaristi. I Kristi kropp blir de an­dra lemmarnas gåvor också våra.