– Dan 1:1-6,8-20 Till Dan B:29-33 Luk 21:1-4 –

Under kyrkoårets sista vecka lyssnar vi i första läsningen till pro­feten Daniels bok. Den ställer fram Daniel och hans vänner som föredömen. De tvingades leva i en rent hednisk miljö, men för­blev ändå trogna sin mosaiska tro.

De lärde sig kaldeisk/baby­lonisk kul­tur och ställde sina krafter i den kaldeiske kungens tjänst, men var samtidigt trogna för­bun­det. Deras trohet beskyddade dem. Kungen fann dem till och med kloka­re än alla andra rådgivare han hade till förfogande.

De levde ”i världen, men inte av den”, som evangeliet senare skall säga. Paulus uppmanar de troende att inte anpassa sig till ”världens” tänkesätt, men låta sig förvandlas genom förnyel­sen av sina tankar, så att de kan se klart och avgöra vad som är Guds vilja.

De fick förmågan att skilja mellan andarna, urskilj­nings- och be­dömningsförmåga. Benedikt kallar det discretio. Förmågan att se, bedöma och handla.

Vad behöver vi mera än det i dag? Både i världen och i kyrkan? 

Att förvärva den gåvan kan kosta. Men alla kan be om den. Dani­el skall få erfara det när han kastas i den brinnande ugnen. Den fattiga änkan ger ”allt hon hade att leva på”. Jesus sä­ger att hon ”gav mer än alla de andra”.

Varken Daniel, hans vänner eller den fattiga änkan föredrog nå­gonting före kärleken till det högsta goda. Benedikt anger vad som är högst på värdeskalan: Ingenting fö­redra framför kärleken till Kristus.

Det kan verka dåraktigt när det sker, men i efterhand ser vi den verkliga vis­he­ten.