– Jos 24:1-13 Ps 136:1-3,16-18,21-22,24 Matt 19:3-12 –

Människan behöver en plats att leva på. Så var det för Adam och Eva i paradiset.

När Gud genom Josua ingår förbund med sitt folk ger han det ett land att ta i besittning och att leva i. Detta har sin historia, ibland dramatisk och fylld av strid.  

Men allt har en djupare mening och historien pekar framåt mot ett yttersta mål.

Äktenskap och familj är samhällets urcell och skola. I det ”rum­met” avgörs om samhället skall präglas av gemenskap eller splitt­ring.

Äktenskapet blir genom Jesus en bild för den övergripande ge­men­skapen mel­lan Gud och hans folk. Jesus återställer hur det var ”från början”. Gud ”fogar samman”, det som annars splittras.

Samtidigt pekar också detta framåt. Äktenskapet mellan man och kvinna pekar mot förbundet mellan Gud och hans folk.  

De som frivilligt avstår från äktenskap gör det ”för himmelrikets skull”. Celibatet är ett tecken på det liv som väntar i him­len.

Både äktenskap och celibat är, på olika sätt, tecken på Guds kär­leksfulla och yttersta vilja.

För att människan skall finna den slutliga platsen, den hon in­nerst längtar efter, i fullkomlig gemenskap med Gud och sin näs­ta. Jesus kallar det ”himmelriket”. 

Vi föregriper och ber om det i varje eukaristi: ”Tillkomme ditt rike – må ditt rike komma.”