Kortpredikan

– 1 Mos 44:18-21,23b-29; 45:1-5 Ps 105:16-21 Matt 10:7-15 –

Vad beror det på att budskapet tas emot eller avvisas?

Både förkunnaren och mottagaren kan sabotera. Kyrkan har tving­ats tänka efter, utan att exakt kunna ange hur.

Jesu ord i dagens evangelium hjälper oss att se klarare: ”Ge som gåva vad ni har fått som gåva.”

Gåvan är enorm. Jesus delar med sig av sin egen fullmakt. Det är det stora. Han ställer höga krav på dem som förmedlar. De mås­te leva utan ”guld eller sil­ver…”, utan krav på an­se­ende och position.

Ändå görs inte gåvan beroende av förmedlarens moraliska kvali­tet. Gåvan är alltid större.     

Josef har fullmakt att pröva sina bröder. Han gör det med vis­­­­het och utan att styras av hämndlyst­nad. Han har själv prövats och bestått provet.

Ändå är budskapet långt större än hans egen ge­nerositet. Gud har låtit bröderna sälja honom för att ”bevara män­ni­skors liv”.

Budskapet kan saboteras av både förmedlare och mottagare. Men det kan inte göras till ett system som fungerar automatiskt.

Gåvan är gudomlig. Därav dess kraft. Gåvan för­dunklas om inte också förmedlaren tar emot den i sitt eget liv. Profeten fick äta upp bokrullen, innan han profeterade.

Samtidigt är gåvan så enorm att den inte kan omintetgöras ens av en klandervärd för­medlare. Vi får tro på den sakra­men­ta­la nå­den när gåvan förmedlas i Kyrkans intention.

Gåvan kan bara tas emot som en gåva.

”Ge som gåva vad ni har fått som gåva.”