Vårfrumässa

– Ef 4:7-16  Ps 122:1-5 Luk 13:1-9 –

”Var och en har fått just den nåd som Kristus har velat ge ho­nom”.

Hela kroppen skall ”fogas samman och hållas ihop genom att alla le­der­na hjälper och stöder, med just den kraft han ger åt varje sär­­­­­­skild del.” Det är Guds plan med den gemenskap vi själva till­hör och hans plan med hela kyrkan som är Kristi kropp.

Lemmarna skall ”bli fullvuxna och nå en mog­nad som svarar mot Kristi fullhet”.

Det stora börjar i det lilla, i att ställa ”just den nåd som Kristus har gett oss” till gemenskapens, kyrkans, familjens eller samhällets förfogande.  

Någon frestas att underskatta de gåvor han fått. Vad kan jag bi­dra med? Frestelsen att gräva ner sina pund.

Andra frestas att ”starta eget”, att förverkliga sig själva. De tror att de äger sina pund. Kreativitet behövs, men den måste tjäna det gemensamma goda. För att människans liv skall bära frukt.

Jungfru Maria personifierar kallelsen att överlåta sig själv till det större och gemensamma. ”Må det ske med mig efter ditt ord.”

Hennes överlåtelse var så total att den kommer alla till godo.

Hennes förbön för sina barn hörs i träd­gårdsmästarens väd­­­jan för det träd som inte burit frukt: ”Herre, låt trädet stå kvar ett år till, så skall jag grä­va runt det och göds­la. Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, kan du hugga bort det”.

Vi firar mysteriet i var­je eu­ka­risti. Vi bär fram just de gåvor vi har fått och ställer dem till Her­rens och gemenska­pens förfogande.

Maria stod vid korset och deltog i Sonens offer.

På Marias förbön infogar vi våra liv i Sonens eviga offer och Faderns barm­­här­tiga plan med oss och hela mänskligheten.