– Apg 22:30; 23:6-11 Ps 16:1-2a,5,7-11 Joh 17:20-26 –

Inför stora rådet, som bestod av både fariséer och saddukéer, säger Paulus: ”Det är för hoppet om de dödas uppståndelse som jag nu har ställts inför rät­ta”.

Det var ett listigt drag. Paulus vet att farisé­er­na tror på upp­stån­delse och ett liv efter döden, medan sadduké­er­na förnekar allt sådant. Det bröt ut ett gräl och blev ”ett väldigt ropande”.

Därmed räddas Pau­lus ur den akuta krisen och kan senare fö­ra bud­ska­pet vi­da­re. På natten får han tröst av Her­ren: ”Var inte rädd. Så som du har vittnat om mig i Jerusalem måste du också vittna i Rom”.

I sin översteprästerliga förbön, en kontrast till ”ropandet”, ber Je­sus till Fadern. Indirekt undervisar han om vad det eviga livet är. Att dras in i och bli delaktig av den kär­­lek som råder mellan Fa­dern och So­nen, vilket förverkligas ge­nom den helige Ande. ”Liksom du, Fa­der, är i mig och jag i dig, skall också de vara i oss.”

Enligt Jesu ord är det detta som gör att ”världen skall tro”. ”Då skall värl­den förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig.”  

Världen behöver helgon för att förstå. Kyrkan behöver dem för att en­he­ten i Kyrkan skall bestå.

I sitt första brev säger Johannes: ”När han, Herren, uppenbarar sig kom­­mer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är”. Be­hovet av lär­­jungar som ser är skriande.

Det är vad Jesus ber om, att hans lärjungar skall se hans härlighet: ”Fa­der, jag vill att de som du har gett mig skall vara med mig där jag är, för att de skall få se min härlighet”.

Anden förverkligar Jesu bön till Fadern: ”för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem, och jag i dem”. Hela Treenigheten är engagerad, men inte utan männi­skans medverkan.

Där­­för ber vi om kär­lekens Ande, ”så att vår vilja kan behaga dig ge­nom att bli ett med din”. (kollektbönen) Antingen det blir dramatiskt som för Paulus eller i hjärtats tysta bön.  

Det sker sakramentalt i den heliga eukaristin.  

”O du helige Ande, kom, uppfyll dina troendes hjärtan och tänd i oss din kärleks eld.”