– 1 Pet 5:1-4 Ps 23 Matt 16:13-19 –

Vi firar den dag då Petrus enligt traditionen intog sin stol som bis­kop i Rom.

Härskare, diktatorer och deras välden har sin tid. Men de faller och går in i historiens dunkel. Pet­­ri stol består, trots att många ovärdiga har suttit på den. Petri ämbetes hemlighet skymtar fram. Någon måste hål­la sin hand över det.   

Diktatorer uppträder som ”herrar” över sina underlydande, ofta ”av vin­nings­­lystnad”.

Petri efterföljare är ålagda och bundna av att vaka över den an­för­trodda hjor­den, inte ”av vin­ningslystnad utan av hängivenhet”, ”inte av tvång utan själv­mant, så som Gud vill”.

Hade inte denna bun­denhet funnits, hade påvedömet för länge sedan gått under.

Det intryck av världslig makt som lätt förknippas med påvarna får sin korrigerande motbild av den kortkatekes om samvetet som vi får i den förste påvens första brev.

Herdarna uppmanas att handla ”av hängivenhet och själv­mant, så som Gud vill”. De ”manas” av sig själva, av sin innersta insikt och vilja.

Den insikten är präglad och styrd av det ”som Gud vill”. ”Sam­ve­te” är att ”veta det samma” som Gud.

Petri efterföljare ”vet” det som Petrus bekände: ”Du är Mes­sias, den levan­de Gudens son”. Den tron var inte hans eget på­hitt.

”Min fader i him­len har uppenbarat detta för dig”, säger Jesus till Pet­rus.

Vi skymtar den klippa på vilken Kyrkan är byggd. Den sanna tron förkunnas och representeras av en människa som själv har fått del av den.

Inte ens ”död­­s­­rikets portar skall någonsin få makt över den”.