– Gal 5:18-25 Ps 1:1-4,6  Luk 11:42-46 –

Fariséerna hade gjort livet under lagen till en fråga om trohet mot regler och bud. Det är lätt att fastna i detaljerade föreskrifter men glöm­ma det vik­tigaste i la­gen: ”rätt­visan och kärle­ken till Gud”. Jesus talar om att göra det ena utan att försum­ma det andra.

Han upphä­ver inte lagen, men ger sin Ande för att den skall fullbordas.

Paulus undervisar om hur det går till, vad som händer i dem som tror på Kris­tus och vill följa honom. Då blir det dramatiskt. Han talar om en kamp mel­lan ”köttet” och ”an­den”.

Aposteln räknar upp en lång lista av vad ”köttet” ger: ”otukt, ofördrag­samhet, vre­­­de, intriger, splittringar, kätterier, makt­kamp, dryckenskap, utsväv­ning­ar och annat av samma slag”. Den som ”tillhör Kristus har korsfäst sitt kött med alla dess lidelser och be­gär”.

Det är kampen, och den måste föras utan avbrott. Begären kan kännas omöj­li­ga att övervinna, men de är inte oövervinneliga. Viljan behöver inte ge efter för dem.

Ett hjälpmedel är att inte ge begären näring. Styrd av förnuftet kan viljan ”sväl­­ta ut” begären. Erfarenheten upptäcker och lär sig skilja mel­lan äk­ta behov och bedrägliga be­gär.

Och än mer – och det är det nya – seger över ”köttet” är något mera än en väl genomförd kamp. Paulus talar om ”andens frukter”. Något växer fram som är mera än vad människan själv kan göra. Någon, det är An­den, får frukter att vä­xa fram.

Han räknar upp dem: ”kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, tro­fast­het, ödmjukhet och självbehärskning”. Bara att läsa orden lång­samt väcker gläd­je.

Utan vilja går det inte. Ingen äger tålamod, vänlighet och självbehärskning utan att vil­ja det, men något nytt och befriande har tillkommit.

Dygder­na är ”frukter” på ”ett träd planterat vid vattenbäckar”, som re­dan psal­tarens första psalm profetiskt vittnar om.

”Trädet” är en profetia om korset, som genom Anden förvandlas till ”livets träd”. Detta träd, den nya människan, ”bär frukt i sin tid”.

Vi hämtar näring i den heliga eukaristin.