– Vish 7:7-14 Ps 25:4-5,8-10,14 1 Kor 2:6-10 Luk 10:21-24 –

”Visa mig, Herre, din väg, och gör mig villig att gå den.”

Den heliga Birgittas bön sammanfattar hennes liv. Hon blev det hon blev visad, en profet, präglad av visheten.

Redan som barn fick Birgitta i en vision se den kors­fäste. Hon frå­gar honom: Vem har gjort dig allt detta?  Kristus svarar: Alla som föraktar mig och min kärlek.

Det är källan till hennes vishet. 

För oss uppstår lätt en motsätt­ning mellan stränghet och mild­het. Mildheten blir vek och slutar i eftergiven och förödande snällhet. Birgitta sa­de: Du skall hoppas på Guds barm­härtig­het på ett sådant sätt att du inte glömmer hans rätt­visa.

I det andra diket blir rättvisan kall och hjärtlös. Birgitta sade: Du skall ha en sådan tan­ke om hans rättvi­sa att du inte glöm­mer barm­härtig­heten.   

Var vägen går mellan dessa diken lär man sig inte i böcker. Birgitta lär­de sig det genom bön.

Gåvan har ett pris. Birgitta levde i sträng botgöring och askes. Hon ak­tade visheten högre än rike­dom och hälsa, spira och tron. Ändå är det i grunden en gåva.

I en antifon denna dag hör vi ”Efterlikna min ödmjukhet, säger Brud­gum­men (=Kristus), så skall ditt hjärta vara med mitt hjärta och flamma upp av kärleken till mig”.

Ödmjuk och ihärdig bön upptäcker och tar emot gåvan.

Den heliga eukaristin är både bön och bönesvar. Eukaristin är det Bir­gitta såg som barn, Kristus på korset. Den som ber eukaristin upptäc­ker och tar emot bö­nesvaret, som också visar vägen.

Eukaristin fortsätter i hjärtats bön. Bönen sammanfattar och fullbordar hennes och våra liv.

”Visa mig, Herre, din väg, och gör mig villig att gå den.”