– 1 Kung 18:20-39  Ps 16:1-2a,4-5,8,11 Matt 5:17-19 –

Den ensamme Elia gör upp med de 450 av­fall­na pro­fe­ter­na, de som gått i tjänst hos Baal.

Det förblindade folket får hjälp av en dr­a­matisk maktde­mon­­stra­tion. Men Elia ber att Herren skall omvän­da folkets hjärtan till den sanne och en en­de Herren.

Elias kamp mot de falska profeterna motsvaras för oss inte av kamp mot människor, utan av den andliga kam­pen mot ”ond­skans makter”.

I den kampen kan man till och med håna ondskans vanmakt. ”Ropa högre! Han kan ha gått avsides eller vara ute i något ärende”. Frestelserna är inte så mäktiga som de ger intryck av. 

Avgudar och ”makter” är i slutändan grym­ma, även om de i för­sto­ne verkar milda och behagliga. ”De som tar sig and­ra gudar, de drabbas av svåra plågor.”

Det ger händelsen också ett mänskligt budskap. Att hålla sig med flera gudar splittrar både människan och gemen­ska­­­­pen.

Den omutliga sanningen om en enda Gud är människovänlig. Att lyda en enda Herre ger människan integritet, vär­dighet och en­het. Insikten om en enda Gud är grunden för allas gemenskap.

Tron på den ende och sanne Guden finns redan i Gamla Förbun­det, men når sin fullbordan i det Nya.

Det nya förbundet upphäver inte det gamla utan uppfyller och full­bordar det.

På Förklarings­ber­get samtalar Jesus med både Mose och Elia. Lagen och profeterna bereder väg för det nya och eviga förbun­det.

”Du visar mig livets väg, inför ditt ansikte finns glädje till fyllest.”