– Apg 11:1-18 Ps 42:2-3;43:3-4 Joh 10:11-18 –

Den unga judekristna kyrkans steg in i hednavärlden var större än vad vi nog kan föreställa oss. Det är inte Paulus utan Petrus som tar det ste­get, och det sker efter ett direkt ingrip­ande av Gud själv.

Anden faller ock­så över icke-judiska lyssnare till Guds ord. ”Så har Gud gett också hedningarna möjlighet att omvända sig och få liv.”

Jesus har redan förutsagt det, men då var det knappast begripligt. ”Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan.” Det Gud gör med sitt utvalda folk är avsett att nå ut och omfatta alla.

Lukas kallar det ”omvändelse”. Johannes beskriver det som att ”få liv”. Vi omvänder oss för att få liv. Det liv som Jesus ger. ”Den gode her­den ger sitt liv för fåren.”

Jesus ger det ”av fri vilja”. Alla anslag mot Jesus för att beröva honom livet blir maktlösa. Ondskans anslag kommer på skam. Herdens vilja och frihet att ge sitt liv är starkare.

Sonens vilja att ge liv är samtidigt ett utflöde av Faderns vilja. ”Detta har min Fader bestämt för mig.”

Därför är livet också personligt, eftersom det i Gud inte finns något oper­sonligt. ”Jag känner mina får, och de känner mig.”

Det djupast personliga är samtidigt det som omfattar alla. ”Det skall bli en hjord och en herde.”

Därför kan Paulus säga att allt är förnyat och sammanfattat i Kristus.

Kyrkan firar det i varje eukaristi.