Palmsödagen

Palmsöndagen

Jes 50:4-7 Fil 2:6-11 Matt 26:14-27:66

Inledningsord när kvistarna välsignas

Stilla veckan är årets och historiens stora vecka. Troende runt hela jorden firar vad som en gång hände i Jerusalem. Veckan började med att Jesus red in i staden. De troende hälsar och hyllar honom som sin Messianske konung. Men han kommer inte på en stridshäst. Som profeten förutsagt kommer han ödmjuk, ridande på en åsna. Ändå är han en Konung. Folket förstår det. Inte de stora, men de minsta och ödmjuka(de). Han kommer för att upprätta sitt rike genom att lida och dö på korset. Vi skall höra det i mässans långa passionsberättelse. I förväg hälsar folket och hyllar honom med palmkvistar och Hosiannarop.

Låt oss instämma i hyllningen av vår sanne Konung och följa honom genom lidandet och döden till uppståndelsen. Först välsignas de kvistar vi fått i våra händer.

Efter evangeliet (Matt 21:1-11)

Låt oss som folket i Jerusalem ropa och jubla mot Kristus, vår Herre, och följa honom på hans väg.

Predikan

Hela mänsklighetens och varje människas kamp och nöd finns med i det vi har hört. Jesus har gått in i människans öde och gjort det till sitt. Han utsätts för förräderi och svek, spott och hån, all slags mänsklig förnedring, för kroppslig och andlig tortyr. I Getsemane är hans själ djupt bedrövad ända till döds.

Men hela tiden skymtar det fram en plan, en gudomlig plan, en räddnings- och frälsningsplan. Gång på gång hör vi att skrifterna skall uppfyllas. Guds utsände tar på sig det onda för att förvandla det.

När vi går in i Jesu lidande, när vi följer honom och förenar våra lidanden med hans, då händer något med våra liv. Hans väg blir vår väg. Vår väg får ett mål. Vi dras in i Guds plan. Hans lidande och död plånar ut våra skulder och ger oss den kraft vi behöver för att fullborda våra liv.

I slutbönen ber vi att Jesu bittra lidande och död skall ge oss kraft att härda ut ända till slutet. Hosiannaropen från de plågade och ödmjuka vittnar redan om segern.

Amen.