32 SÖNDAGEN UNDER ÅRET
firad som Lateranbasilikans invigningsdag

Hes 47:1-2,8-9,12 1 Kor 3:9b-11,16-17 Joh 2:13-22

Byggnation pågår

Om byggnation handlar det i andra läsningen. Aposteln Paulus talar om ett bygge och om sig själv som en byggmästare – grekiskan säger arkitekt. Han talar om grunden för bygget och till slut om vem som skall bo i huset och om vad som händer den som förstör det.

Det är en bild han använder, men innebörden är entydig. Det yttre och synliga bygget är en bild för en levande byggnad, den församling han skriver till, Guds kyrka i Korint. Men det gäller hela kyrkan och varje församling. Jag hörde tydligt svaret på apostelns brev till oss: Gud, vi tackar Dig!. Vi hör det idag när vi i hela den katolska kyrkan firar Lateranbasilikans invig­ningsdag, den äldsta av alla patriarkalbasilikor, påvens biskops­kyrka i Rom, invigd omkr. 324.

Aposteln talar till hela församlingen. ”Ni är Guds bygge.” Också i slutversen tilltalar han församlingen som en helhet. ”Ni är Guds tempel.” Frälsning är inget privat företag. Frälst blir man genom att infogas i något större, i en helhet, i ett bygge. Det vidgar per­spektivet. Den enskilde kan sucka över de egna bristerna. Han kan bli deprimerad över hur det ser ut i församling och stift. Han kan bekymra sig över de dystra prognoser­na för den kristna tron i vårt skede av historien och i vår del av världen, men i grunden är det något vida större vi är indragna i, Guds väldiga husbygge. Den minsta stenen i bygget får glädja sig över allt som händer i andra delar av bygget, både i historien och runt om i världen. Det som har hänt i den heliga historien är också vår historia och vår stolthet. Det som händer i andra delar av världen berör oss. De kristna som den senaste tiden fått sätta livet till för sin tro i Orissa i Indien är också vår sorg och vår stolthet.

Vad stort sker, det sker tyst. En journalist från Österlen var på plats i det amerikanska pre­sident­valet i veckan. Han beskrev det som ett mirakel. Den troende lever i ett ständigt på­gå­en­de mira­kel. Problemet är att vi är så skumögda och lomhörda.

Ty det är Guds bygge. Paulus kallar sig visserligen byggmästare och han kunde ha mycket att berömma sig av. Ingen har arbetat mer än han, men hans personliga insatser är ointressanta. Han ville inte utnyttja förkrossande vältalighet och vishet när han första gången kom till Korint. Han var svag och rädd och full av ängslan. Han övertygade inte med mänsklig vishet utan med ande och kraft. Det var inte hans projekt. Allt byggde på den nåd som han fått av Gud. Med den kraften och fullmakten, hans apostoliska upp­drag, lägger han grunden, som andra sedan bygger vidare på. Det gör honom inte till en robot. Han använder hela sin intelligens för att lägga allt under Kristi lydnad. Hela hans liv tas i anspråk. Han vågar kalla sig Guds medhjälpare. Han är så indragen i Guds eget projekt att han blir Guds egen medarbetare.

Grunden är redan lagd. Från ett bygge några hundra meter bort kan omvittnas hur viktig grunden är. Den kan inte justeras i efterhand. Den får helt enkelt inte byggas fel. Men när den väl är lagd går det både lättare och fortare. Aposteln uttrycker sig mera teolo­giskt: ”Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kris­­tus.” Det låter i förstone inte särskilt lockande. Människor söker efter nyheter och vill hellre höra om vi­sioner och drömmar. Men de mänskliga projekten, bättre eller sämre, har sin tid, men blir på sin höjd en sida i historieboken eller ett mo­nument för eftervärlden. Det bygge som aposteln beskriver pågår hela tiden. Det omfat­tar all tid, från den rättfärdige Abel till den siste rättfärdige. Dess grund kan ingen rubba, inte ens dödsrikets krafter. Att en människas död fyller oss med sorg och saknad är inte det avgörande. Döden har inte det sista ordet, bara det näst sista. ”Jag dör inte, jag går in i livet”, säger lilla Therese.

Det ger aposteln hans ofattbara frimodighet. Han står inte under pressen att lyckas eller vara fram­gångsrik. Hans enda uppgift är att troget förmedla det han själv har tagit emot. Till själva definitionen på en apostel hör att han är sänd av någon annan. Ingen är så bunden som påven i Rom. Bunden vid det uppdrag som givits honom. Därför är han ock­så den friaste av alla världens ledare. Hans budskap är ständigt detsamma och stän­digt nytt. Han är byggnadsarbetare i det avgörande bygget.

I de sista verserna talar aposteln om vad huset blir när det är färdigt – Guds tempel. Mottagarna av brevet visste vad ett tempel var, en plats där Gud tagit sin boning. Det är Israels stolta övertygelse. Det var därför man blev glad när ropet ljöd: ”Kom, låt oss gå till Herrens tempel.” I en psaltarpsalm vågar man rakt av säga: ”Herren är i sitt heliga tempel.” Salomo hade fått löftet av Gud och vi hörde det före dagens evangelium: ”Jag har utvalt och helgat detta hus, för att mitt namn skall vara där till evig tid.”

Men nu förkunnar aposteln alla dessa förebilders fullbordan. Han skriver till de kristna i Korint och till oss: ”Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds ande bor i er?” Det är budskapet. Alla heliga byggnader pekar mot denna hisnande och närgångna verklig­het. Det är resul­tatet och frukten av den grund som aposteln har lagt. Han har förkunnat den korsfäste. Det var det enda han ville veta av. Denne korsfäste har uppstått från de döda och utgjutit sin Ande i sin kyrka. Därför är kyrkan helig. Hon är helig därför att Guds helige Ande har tagit sin boning i henne. Anden är här i vår mitt och i våra hjärtan. Ständigt, antingen vi känner det eller inte. I goda och onda tider. Under både usla och lovande konjunkturer. I både starka och svaga lemmar pulserar Kristi blod och livgivan­de Ande. Varje kommunion påminner om och stärker det nya liv som är starkare än alla destruktiva krafter.

Dessa onda krafter finns och aposteln varnar dem som förstör Guds tempel. Förstö­relse är motsatsen till byggnation. Fienden försöker detronisera Herren från hans tron i templet. Så sker när andra makter får styra. Då dör bönen och lovsången tystnar. Då kallnar kärleken och köpenskapen tar över, den köpenskap med främ­man­de valuta som väckte Jesu vrede och fick honom att rensa templet.

”Glöm inte din värdighet!” ropar påven Leo till de troende. Glöm inte din helighet! den helighet du fått del av genom tron och de heliga sakramenten.

Låt oss i kärlek hålla fast vid sanningen, skriver aposteln. Då växer hela kroppen till och byggs upp i kärlek. Då blir också ni till le­vande stenar i ett andligt husbygge. Byggnation pågår.

Amen.