– Jona 3:1-10 Ps 51:3-4,12-13,18-19 Luk 11:29-32 – Både de ledande och folket i Nineve omvände sig av Jonas för­kunnelse. Det var högst oväntat. Det assyriska riket hade rykte som ett diktatoriskt välde av värsta slag. När Jesus talar om ”Jona-tecknet” syftar det både på Guds för­må­ga att omvända de mest förhärdade och på hans

– Jes 55:10-11 Ps 34:4-7,16-19 Matt 6:7-15 – Guds ord liknas vid regnet och snön, som gör jorden fruktbäran­de. Her­ren säger: ”Det skall inte vända tillbaka till mig fåfängt, utan att ha ver­kat vad jag vill”. När det gäller människan sker det inte automatiskt. Människan måste ta ordet i sin mun och göra det till

1 Mos 9:8-15 Ps 25:4-9 1 Pet 3:18-22  Mark 1:12-15 Fastetiden, en väg till glädje och en hjälp att övervinna synden Fastetiden kan verka kärv och allvarlig, men det är en väg till glädje. Detta år hör vi evan­gelisten Markus kort och koncentrerat berätta om Jesu frestelse i öknen och hur han se­dan förkunnar evangeliet

– Jes 58:9b-14 Ps 86:1-6 Luk 5:27-32 – ”Ljus i mörkret… bröd i ödemarken… styrka åt benen i din kropp… Du själv skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång vars vatten aldrig tryter.” Kan man tänka sig vackrare löften än de som profeten formule­rar? Det är Herrens vilja med människan och med sitt

– Jes 58:1-9a Ps 51:3-6a,18-19 Matt 9:14-15 – Att ”hänga med huvudet som ett sävstrå” är ingen bra fasta. Själv­­ömkan, säger fäderna, är roten till allt ont. Klagan och knot­an­de gungar på samma strå. Den som vill ”lossa orättfärdiga bojor och lösa okets band” måste befrias från sina egna bojor.  Bryt bröd åt din egen hungrande

– 5 Mos 30:15-20 Ps 1:1-4,6 Luk 9:22-25 – Människan söker klarhet, men när klarheten erbjuds, ryg­­gar hon ofta tillbaka. Det finns en förförisk lust att förbli i dunkel och am­bivalens. Det är lockande att få följa den egna viljan och vara sin egen her­re. Trots att det med tiden plågar och gör människan ”in­­krökt i

Öppnade är ångerns heliga portar, låt oss med fröjd gå in genom dem i avhållsamhet från mat och från syndiga begär. Nu är Fastans saliga tid, som låter ångerns strålar lysa; låt oss då i gemensam iver ta emot dessa strålar, låt oss frigjorda från ljumhet och lättja jubla i glädje. Ja, med glädje går

– 1 Mos 6:5-8; 7:1-5,10 Ps 29:1a-2,3ac-4, 3b, 9b-10 Mark 8:14-21 – Berättelsen om Noa kan man avvisa som enbart en myt. Samtidigt finns den i vår kulturs kollektiva minne och kan få oväntad relevans, inte minst när oron för klimatet antar apokalyptiska dimensioner.    Efter berättelsen om syndafallet och det första brodermordet beskrivs hur

– 1 Mos 4:1-15,25 Ps 50: 1-8,16b-17,20-21 Mark 8:11-13 – När förhållandet till Gud har skadats är steget inte långt till det första brodermordet. Beskrivningen blir som en andra syndafalls­berättelse. Det är inte historia i vanlig mening. Berättelsen beskriver vad som på­går hela tiden, så att människan kan kän­na igen sig. Kains onda planer syns i

– 1 Mos 3:9-24 Ps 90:2-6,12-13 Mark 8:1-10 – ”Om jag låter dem gå härifrån utan mat orkar de inte ta sig hem.” Jesus bekymrar sig om folket där ute i ödemarken. Samtidigt blir det en kon­centrerad bild av hela hans livsverk. Utan hjälp tar sig människan in­te till sitt egentliga ”hem”. Bibelns berättelse om hur