– Apg 13:26-33 Ps 2:6-11 Joh 14:1-6 – När Paulus förkunnar Kristi död och uppståndelse för sina judiska bröder hänvisar han till deras egna skrifter, lästa varje sabbat. Psaltarens ord om ”konungen på Sion” tillämpades på Israels kung. Denne sågs som ”adopterad” av Gud och kunde därmed kallas hans ”son”. Kyrkan kände igen det som
– 1 Pet 5:5b-14 Ps 89:2-3,6-7,16-17 Mark 16:15-20 – ”Hälsa varandra med kärlekens kyss.” Petrus uppmanar sina brevmottagare att hälsa varandra med en ”kärlekens kyss”. Vulgatan säger: ”helig kyss”. Det kristna bruket att underteckna brev ”med kärlekens kyss” torde inte vara så vanligt idag. Men det sker – kanske oftare än vi anar. I
– Apg 12:24-13:5a Ps 67:2-3,5-6,8 Joh 12:44-50 – ”Guds ord fortsatte att sprida sig och tillväxa.” I Apostlagärningarna berättar Lukas hur det gick till. Paulus och Barnabas avdelas och skickas från Antiokia som redskap för detta ord. I resten av Apostlagärningarna är det Paulus som för ordet från plats till plats. Guds ord sprider sig
– Apg 11:19-26 Ps 87 Joh 10:22-30 – ”… låt oss som firar påsk hämta befriande glädje ur Herrens uppståndelse”. (kollektbönen) Påskens evangelium passerar gränser både utåt, geografiskt och etniskt, och inåt, djupare in i människans innersta. I Antiochia börjar man predika också för icke-judar. Ryktet når Jerusalem och man skickar dit Barnabas för
– Apg 11:1-18 Ps 42:2-3; 43:3-4 Joh 10:1-10 – Anden vägleder kyrkan i nya situationer. Steget ut till hedningarna utan att dessa ställdes under Mose lag, var större än vi kan föreställa oss. Lukas berättar ingående om det. Petrus, inte Paulus, var det första redskapet. Petrus dröm och det som hände i Caesarea övertygar ”apostlarna och
Apg 4:8-12 Ps 118:1,8-9,21-23,26,28-29 1 Joh 3:1-2 Joh 10:11-18 Den gode herden – den uppståndne Herren Vi hör det direkt, i evangeliets två första meningar: ”Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren.” Den gode herden är den uppståndne Herren. Den uppståndne Herren är herden som gav sitt liv för
– Apg 9:31-42 Ps 116:12-17 Joh 6:60-69 – Petrus botar den förlamade Aineas och uppväcker änkan Tabita från de döda. Jesu kraft fortsätter i den apostoliska kyrkan genom tecken och under. Många kommer till tro på Herren. Sådant sker genom historien i de mirakler och underverk som prövas och erkänns av kyrkan. Men det
– Apg 9:1-20 Ps 117 Joh 6:52-59 – Saul ”rasade av mordlust mot Herrens lärjungar”. Hans ”mordlust” gör honom till redskap för samma ondska som trodde sig kunna besegra Herren genom att få honom dömd till lidande och död. Planen gick om intet och vändes till seger genom uppståndelsen. Herren förintar Sauls mordlust och tar
– Apg 8:26-40 Ps 66:8-9,16-17,20 Joh 6:44-51 – ”Hur skall jag kunna förstå utan att någon vägleder mig?” Den etiopiske hovmannen hörde förmodligen till dem som drogs till den mosaiska tron. Han är nu på hemväg efter en pilgrimsresa till Jerusalem. Han måste ha ägt en skriftrulle som innehöll Jesajas 53:e kapitel, om Herrens lidande
– Apg 8:1b-8 Ps 66:1-3a,4-7a Joh 6:35-40 – Lukas berättar vad som händer efter Stefanos martyrium. Lärjungarna tvingas lämna Jerusalem. De skingras över hela Judéen och Samarien. Därmed får de nya möjligheter att predika budskapet. Redan från början är martyrernas blod kyrkans bästa utsäde. Om Lukas berättar om denna ”utsida”, så berättar Johannes om ”insidan”.