– Ef 4:7-16  Ps 122:1-5 Luk 13:1-9 – ”Var och en har fått just den nåd som Kristus har velat ge ho­nom”. Den nådegåva som några har fått, med upp­takt i det apos­to­liska upp­draget, tjänar kroppens upp­bygg­nad, tillväxt och en­het. Hela kroppen skall ”fogas samman och hållas ihop genom att alla le­der­na hjälper och stöder,

– Ef 4:1-6 Ps 24:1-4b,5-6 Luk 12:54-59 – ”Varför kan ni inte tyda vilken tid det är?” Jesus frågar och ställer den märkliga motfrågan: ”Varför avgör ni inte själva vad som är rätt?”   Indirekt hänvisar han till samvetet, ”människans hemligaste centrum och helge­dom”. I sitt samve­te har människan redan svaret, eller åt­minstone vägen till det.

– Ef 3:14-21 Ps 33:1-2,4-5,11-12,18-19 Luk 12:49-53 – Paulus sitter inte vid ett skrivbord och tänker. Ännu mindre grubblar han. Han faller på knä och förundras över den ofattbara ”nådegåva, som Gud gav honom med sin kraft och styrka”. Han söker olika bilder för ”den outgrundliga rikedom som finns i Kris­tus”, den kärlek som omfattar ”bredden,

  – Ef 3:2-12 Jes 12:2-3,4b-6 (Resp.psalm) Luk 12:39-48 – Aposteln mediterar över ”Den outgrundliga rikedom som finns i Kristus.” Redan i inledningen till brevet har han sagt det: ”Allt är samman­fattat i Kristus, allt i himlen och på jorden”. Denna rikedom, ”hemlighe­ten med Kris­tus”, har varit fördold i ti­digare släktled, men har nu uppenbarats

Ef 2:12-22 Ps 85:9-14 Luk 12:35-38 – ”Kom ihåg”, säger aposteln till de en gång hedniska efesierna, hur det var ”på den tiden utan Kristus”. De levde ”utan hopp och utan Gud”. De var inte bara långt från Gud, de levde också skilda från varandra, i två eller flera läger, skilda åt av ”fiendskap”. Det

– Ef 2:1-10 Ps 100 Luk 12:13-21 – Aposteln försöker uttrycka det enorma mysterium han för­kunnar, det som efe­sier­na fått del av. Det är som skillnaden mel­lan död och liv. ”Ni var döda… men har gjorts levande”. De, och vi, var döda ”då vi följde våra mänskliga begär och hand­lade som krop­pen och våra egna

Jes 45:1,4-6  Ps 96:1,3-5,7-10 1 Thess 1:1-5a  Matt 22:15-21 Ge Gud det som tillhör Gud ”Den som gräver en grop för andra, faller själv i den.” Fariséerna fick erfara det när de gi­ll­rade en fälla för Jesus. De ställde frågan: ”Är det rätt el­ler inte att ge kejsaren skatt?” Bakgrunden var den förhatliga skatt som

– Ef 1:15-23 Ps 8:2-3a, 4-7 Luk 12:8-12 – Paulus har inlett sitt brev till efesierna med den hisnande utsagan: ”all­ting är sam­man­fattat i Kristus.” Därför ber han att de troende skall få ”vis­hetens och uppen­barel­sens ande”, att deras ”in­re öga skall få ljus”. Han ber att de skall få kunskap, hopp och kraft. Kunskap –

– Ef 1:11-14 Ps 33:1-2,4-5,12-13 Luk 12:8-12 – ”Var inte rädda, ni är mer värda än många sparvar. Till och med hårstråna på ert huvud är räknade.” Jesus säger det till sina lär­jungar, till dem som är hans vänner. Den troende behöver inte låta sig för­virras av allt som fördunklar och skrämmer. Allt skall komma i

– Ef 1:1-10 Ps 98:1-6 Luk 11:47-54 – Den heliga Teresa blev kyrko­histo­riens första kvinnliga kyrko­lä­rare. Hon fick stora gåvor ”vishetens och uppenbarel­sens an­de”, men också imponerande kraft när hon på mödosam­ma resor grun­dade nya kloster. Hon lär att vägen till Gud går ge­nom ”Kris­ti allrahe­ligaste Man­dom”, dvs. genom hans mänsklighet. Genom Sonen till Fadern. Hon