– Jes 61:1-3a Ps 89:2-5,21-22,25,27 Matt 25:31-40 – Det finns en befriande glädje i bilden av Mar­tin av Tours. Det är samma färgton som i Jesajas profetia om Herrens tjänare: glädje för de ödmjuka, läkedom för de förkrossade, frihet för de fångna, befrielse för de bundna, tröst för de sörjande och bedrö­vade. Det skymtar fram när

2 Mack 7:1-2,9-14 Ps 17: 1,5-68,15  2 Thess 2:16-3:5  Luk 20:27-38 Martyrernas tro och saddukeernas vantro Två grupper i dagens läsningar möter vi också i vår egen tid, martyrer och saddukeer, de senare i överförd mening. Båda grupperna växer i antal. Aldrig har Kyrkan haft så många martyrer som idag. Saddu­ke­erna trodde inte på uppståndelse

  – Hes 47:1-2,8-9,12 Ps 46:2-6,8-9 Joh 3:13-22 – ”En ström går fram, vars flöden ger glädje åt Guds stad.” Hesekiel ser vatten rinna fram under templets tröskel. När det rinner ut i havet blir dess vatten sunt och får alla slags fruktträd att växa upp. Trädens frukter tjänar till föda och deras löv blir till

– Rom 15:14-21 Ps 98:1-4 Luk 16:1-8 – Paulus sammanfattar sitt väldiga romarbrev. Han kallar sig ”Kristi Jesu tempelpräst”. Han förvaltar Guds evangelium genom att föra hed­ningarna till trons lydnad, genom Andens kraft. Så sprids ”evan­ge­liet från Jerusa­lem åt alla håll”, från Illyrien vid Adriatiska havet till Spanien i väst. Han är inte bara förkunnare.

– Rom 14:7-12 Ps 27:1,4,13-14  Luk 15:1-10 – Den engelske munken Willibrord missionerade på 700-talet bland friserna i nordvästra Tyskland och norra Holland. I varje missionär verkar den gode Herden, som letar efter det vil­segång­na fåret. Herdens verk fortsätter i ”kvinnan”, vår moder Kyrkan, personifie­rad av jungfru Maria, som på nytt evangeliserar bland sina egna

Rom 13:8-10 Ps 112:1-2,4-5,9 Luk 14:25-33 ”Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra.” En ganska märklig formulering av aposteln. Varför skulle vi stå skuld till varandra när det gäller kärleken? Lättast förstår vi det som ett faktum. Vi står alltid i skuld till varand­ra. Vi älskar inte vår nästa till

– Rom 12:5-16a Ps 131 Luk 14:15-24 – ”Välkomna, allt är redo!” Inbjudan är vidöppen. Det är människan som hittar på ursäkter. Hon tror sig ha rätten att prioritera annat och ta emot nåden se­nare, när det passar. Domen är hård, men rättvis. ”Ingen av dem som först blev inbjud­na skall få vara med.” Inte

– Rom 11:29-36 Ps 69:30-31,33-34,36-37 Luk 14:12-14 – Carlo Borromeo var en hängiven biskop i 1500-talets Mi­lano. Han för­djupade prästernas utbildning och värnade om de fattiga och sjuka, också genom eget exempel, allt i det tridentinska konciliets anda.  Till sina präster säger han: ”Var inte så generös mot andra att ingenting åter­står för dig själv. Du

Upp 7:2-4,9-14 Ps 24:1-6 1 Joh 3:1-3  Matt 5:1-12a ”Låt oss glädja oss i Herren på alla helgons högtidsdag.”[1] Alla Helgons högtid är en slags skörde­fest. Vetekornet som sänktes ner i jorden har burit frukt. Vår Herres Jesu Kristi död och upp­stån­delse bär tusenfaldig frukt i helgonen. De lyfter vår blick mot fullkom­ningen och slut­målet, det

– 2 Mack 12:43-46 Ps 103:8-10,13-18 2 Kor 4:14-5:1 Joh 11:32-45 – Vi tror på de heligas gemenskap, communio sanctorum. Denna tro är en följd av Kristi upp­­­ståndelse. Påskens ljus, som lyser i kyrkans rum denna dag, vittnar om gemenskapen mel­lan alla som tror på den uppståndne Kristus. Konciliefäderna ägnade denna enhet ett särskilt kapitel