– 1 Mos 15:1-12,17-18 Ps 105:1-4,6-9 Matt 7:15-20 – Abram klagar över sin barnlöshet, men får löftet om en arvinge ur hans eget liv. Denne arvinge skall mångfaldigas till en enormt antal: ”räkna stjärnorna… så skall din säd bli”. Ur den ende skall bli de många. Vi skymtar konturerna av Kristus och hans Kyrka. Abram
– 1 Mos 13:2,5-18 Ps 15:2-4b,5 Matt 7:6,12-14 – Abraham, eller Abram som han först hette, var generös och lät sin brorson Lot välja var han ville bo, när landet blev för trångt för deras växande boskapshjordar. Denne valde den rika Jordanslätten. Abrams frikostighet blev snabbt belönad, om än i hoppet. Han fick lyfta upp sina
– 1 Mos 12:1-9 Ps 33:12-13,18-20,22 Matt 7:1-5 – ”Åt din säd skall jag ge detta land.” Abraham uppmanades att bryta upp till ett nytt land. För de troende betyder det inte ett geografiskt land utan vägen till det egna och renade hjärtat. ”Uppbrottet” sker när det hjärtat renas från främmande makter och människan tar
Job 38:1,8-11 Ps 107:23-26,28-31 2 Kor 5:14b-17 Mark 4:35-41 För att det i hjärtat skall bli alldeles lugnt Evangelisten Markus berättar hur Jesus stillar den häftiga stormen och det blir ”alldeles lugnt”. Lärjungarna grips av stor fruktan och frågar: ”Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.” Händelsen den kvällen på Genesarets
– 2 Kor 12:1-10 Ps 34:8-13 Matt 6:24-34 – ”Se på himlens fåglar, se på ängens liljor. Gör er inga bekymmer.” Jesus uppmanar oss att se. Se, för att befrias. Världsliga bekymmer gör människan bunden och ofri. Orsaken är att hon sänker blicken och begränsar synfältet. Jesus uppmanar oss: ”Sök först Guds rike och hans
– 2 Kor 11:18,21b-30 Ps 34:2-7 Matt 6:19-23 – Paulus sänker sig till korinthiernas nivå. Han skryter och talar ”i dårskap”. Han är hebré, israelit och en Abrahams ättling, som andra judekristna. Han har tjänat Kristus ännu mer. Hans meritlista är överväldigande: fängelse, spöstraff, stening, skeppsbrott, faror, arbete, vaka och slit. Men så anar man
– 2 Kor 11:1-11 Ps 111;1-4,7-8 Matt 6:7-15 – Paulus ”vill överlämna en ren jungfru” till Kristus. Han har ”trolovat” församlingen ”med en enda man, Kristus”. Han jämför sin egen iver med Guds svartsjuka kärlek. Men falska lärare har trängt in i församlingen och han är rädd att deras ”tankar skall förföra och locka bort
– 2 Kor 9:6-11 Ps 112:1-4, 9 Matt 6:1-6,16-18 – ”Var och en skall ge som han har beslutat i sitt hjärta.” Summan av en människas liv är summan av de beslut hon fattat. ”Den som sår snålt får en snål skörd och den som sår rikligt får en riklig skörd.” Ändå får det inte bli
– 2 Kor 8:1-9 Ps 146:2,5-9a Matt 5:43-48 – ”Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.” Moraliskt verkar uppmaningen hopplöst omöjlig – men, om vi tänker efter, är den det enda naturliga. Människan är ju skapad till Guds avbild och likhet. Paulus ger ett exempel på hur det kunde se ut. De
– 2 Kor 6:1-10 Ps 98:1-4 Matt 5:38-42 – ”Vänd andra kinden till!” Jesu uppmaning kan bli ett problem om det används utan urskiljning. Det vore till exempel grymt att utan vidare uppmana den som mobbas att bara acceptera allt. Uppmaningen ingår i bergspredikan, som beskriver det nya livets lag i Kristi efterföljd. Paulus vittnar om