– 1 Kor 15:35-37, 42-49  Ps 56:10-14 Luk 8:4-15 – ”Det andliga kommer inte först, utan det fysiska; därefter kommer den andliga.” Paulus har skäl att skriva detta till de kristna i Korint, som var gre­ker och redan trodde på själens odödlighet. De behövde höra om hela människans förvandling i den kroppsliga uppståndelsen. Som kristna

  – 1 Kor 15:12-20 Ps 17:1,6-8,15 Luk 8:1-3 – ”Gäller vårt hopp till Kristus bara detta liv, då är vi de mest öm­kans­vär­da bland människor.” Tron på Kristi uppståndelse fanns säkert bland korinthierna, men den hade blivit något rent ”andligt”, något bara för det här livet. De trodde inte på allas upp­ståndelse från de döda.

– 1 Kor 15:1-11 Ps 118:1-2,16-17,28 Luk 7:36-50 – Dagens läsningar är inte valda för dagens helgon, den heliga Hil­degard av Bingen, men de uttryc­ker väl hennes förhållande till allt skapat, inte minst hennes fascination över människans kropp. Paulus vittnar om den tro han tagit emot och för vidare, inte minst tron på den kroppsliga uppståndelsen.

– 1 Kor 12:31-13:13 Ps 33:2-5,12,22 Luk 7:31-35 – Som pärlan i de gudomliga skrifternas åker är kärlekens höga visa. Finns någon som inte fångas av dess ljus? Vem har hört ens den inbit­ne ateis­ten höja rösten? Pärlan fascinerar och loc­kar, men avslöjar ock­så allt som ännu saknar det fullkomliga.   Också martyrerna – påven Cornelius

– Heb 5:7-9  Ps 31:2-6, 15-16, 20 Luk 2:33-35 – Dagen efter Korsets upphöjelse firar kyrkan Jungfru Ma­rias smär­tor. Hon stod vid korset. Hon skulle, som många andra mödrar, varit beredd att ge sitt liv för sitt barn. Hon kan inte ”göra” något, men hon går inte un­dan som de flesta apostlarna. Hon ”stod vid

Jesu Moder Marias Klosters invigningsdag (1991) – Fil 2:6-11 Ps 78:1-2,334-38  Joh 3:13-17 – Jesu Moder Marias kloster invigdes denna dag, året var 1991. Både klostret och korset är tecken, inte för att döma, utan för att rädda. Det utgår kraft från korset. Mässan firades i strålande sol i klostergården (kyrkan var ju då ännu

Syr 27:30-28:7 Ps 103:1-4,9-12 Rom 14:7-9  Matt 18:21-35 Starkare än oförsonlighet och vrede Liknelsens budskap är inte svårt att förstå. Kungen representerar Gud, som generöst för­låter och efterskänker människans enorma skuld till den som ber honom. Den som har fått sin skuld ef­terskänkt av Gud, måste därför vara beredd att förlåta sin nästa. Den som

– 1 Kor 10:14-22 Ps 116:12-13,17-18 Luk 6:43-49 – ”Ni kan inte dricka både ur Herrens bägare och ur demonernas bä­ga­re.” Aposteln varnar de troende för avgudadyrkan. Nu har de ju del i Kristi kropp och blod. Han vädjar till deras förnuftiga bedömning. Tidigare har han uppmanat till hänsyn för dem som fick dåligt sam­vete av

– 1 Kor 9:16-19, 22b-27 Ps 84:3-6,12 Luk 6:39-42 – Paulus hade uppdraget att förkunna evangeliet. Men vi påverkar varandra även utan apostoliskt uppdrag, antingen vi vill det eller inte. Tomas Merton fick höra det redan när han första gången träffade sin abbot. Han fick vet att han skulle påverka gemenskapen – till det säm­re eller

– 1 Kor 8:1b-7,11-13  Ps 139:1-3,13-14b,23-24 Luk 6:27-38 ”Döm inte, så skall ni inte bli dömda.” Paulus tillämpar det i frågan om de kristna fick äta kött som offrats till avgudar. Av hänsyn till dem som hade osäkra samveten avstår han själv. Trots att han vet att det inte finns några avgudar. Kärleken väger tyngre