– Jak 2:1-9 Ps 34:2-7 Mark 8:27-33 – ”Gör inte skillnad på människor”, säger aposteln Jakob – långt fö­re mo­der­na jämlikhetsideal. Uppmaningen strider inte mot att visa sär­skild respekt för de äld­re och för föräld­rar, för både kyrklig och världslig överhet. Vi bry­ter inte mot Jakobs uppmaning när vi uppfostrar de unga att res­pektera till ex­em­pel

– Jak 1:19-27 Ps 15:2-4b,5 Mark 8:22-26 – Att bli frälst går inte på en gång. Hindren är flera och mannen som bo­ta­des från sin blind­­het be­höv­de flera behandlingar. Jesus ledde honom först ut ur byn, bort från tumult och pratande. Jakob skulle säga att botandet hindras när man talar i stället för att lyssna. ”Varje

– Jak 1:12-18 Ps 94:12.13a,14-15,18-19 Mark 8:14-21 – Aposteln påminner om några av trons ABC. Det är skillnad mellan fres­tel­se och prövning – även om det i bibeln uttrycks med sam­ma ord. Det är också skillnad mellan frestelse och synd. Gud frestar ingen. Frestelsen kommer från den onde och tänder män­niskans be­gär. Fäderna liknar begäret

– Jak 1:1-12 Ps 119:67-68,71-72,75-76 Mark 8:11-13 – Under två veckor skall vi lyssna till Jakobs brev, sannolikt skrivet av Ja­kob den Yngre, urkyrkans ledare i Jerusalem. Brevet är en slags rund­­skri­velse till ”de tolv stammarna i förskingringen”, judekristna som sking­rats från Jerusalem. ”Skatta er lyckliga, när ni utsätts för prövningar.” Det kan låta som uppmaning

Syr 15:15-20 Ps 119:1-2,4-5,17-18,33-34 1 Kor 2:6-10  Matt 5:20-22a, 27-28, 33-34a, 37 Om du vill kan du hålla buden Det är vad den vise Syrak säger till oss: ”Om du vill kan du hålla buden”. Det är något an­nat än vad många säger idag när de syndat: ’Jag kunde inte stå e­mot; jag är så

1 Kung 12:26.32; 13:33-34 Ps 106: 6-7a,19-22 Mark 8:1-10 Salomos avfall fick katastrofala följder. Riket splittrades. Jerobe­am blev kung för ”Israel”, de tio stammar som skildes från Judas och Benjamins stammar kring Jerusalem. Jerobeam måste förhindra att folket fortsatte att dra upp till temp­let i Jerusalem. Det kunde leda till att de också ville återvända

– Apg 13:46-49 Ps 117 Luk 10:1-9 – Under 800-talet missionerade Ansgar i Nor­den. Ungefär samtidigt mis­sionerade de två bröderna Kyrillos och Methodios i Bulgarien, Mä­h­ren och Kroatien. De ska­pade ett slaviskt skriftspråk och en slavisk liturgi. Då, som nu, rådde spänning mellan öst och väst. Bröder­na firade li­tur­gin på folkspråket och västliga biskopar op­po­nerade. Bröder­na

– 1 Kung 11:4-13 Ps 106:3-4,35-37,40 Mark 7:24-30 – Hur var det möjligt? Salomos liv slutar i förnedring. På gamla dagar lät han sig för­ledas till avfall. Han byggde altare åt avgudarna Kemos och Mo­lok. Bibeln kallar dem ”styggelser”. Salomo lät det ske på helig mark. Han bröt mot det första bu­det. Det ledde till

– 1 Kung 10:1-10 Ps 37:5-6,30-31,39-40 Mark 7:14-23 – Salomo beskrivs som en orientalisk sagokung, omgiven av prakt och lysande glans. Drottningen av Saba blir ”utom sig av förund­ran”. Det är en skugga av verkligheten, en profetia om den sanne Ko­nungen, vår Herre Jesus Kris­­tus. Människorna förundrades när de såg hans underverk och hörde hans vishet.

  – 1 Kung 8:22-23,27-30 Ps 84:3-5,10-11 Mark 7:1-13 – ”Kan då Gud verkligen bo på jorden?” Det är Salomos frå­ga när han står i det nyuppförda templet i närvaro av Israels hela för­sam­­ling. Salomo vet att himlarna och him­lar­nas himmel inte kan rymma honom. Den verklige Gu­den är inte som avgudarna. Salomos svar på frågan