– Ords 30:5-9 Ps 119: 1,27,30,34-35,44 Luk 8:19-21-

”Människan tycker sig handla rätt, men hjärtat prövas av Herren.”

Människan har lätt att bedra sig, att mena sig handla rätt, men vara styrd av dåliga rådgivare. Någon har sagt att den som leder sig själv leds av en idiot. Att följa sitt upplysta samvete är något annat.

Jesu lärjungar måste steg för steg lära sig vad det betydde att följa honom.

Jesu anförvanter, det Lukas här kallar ”hans bröder”, hade inte förstått. De kom för att ”prata” med honom, för att ”träffa” ho­nom. De menade sig ha rätt till det genom sitt släktskap med honom. Deras begäran måste nog, också rent mänskligt sett, kal­las fräck.

Det blir ett varnande exempel på hur släkt- och blods­band, ja ock­så nations­band, kan spela en ödesdiger roll i kyr­kans liv. Indirekt är händelsen ett tungt argument för prästens ce­libat.[1]

Jesus går inte ut till sina ”bröder”. Han hade viktigare saker att göra än att umgås med familjen.

De hade sett honom i Nasaret, men in­te trott. Ännu var de blinda för att Jesu mission gick utöver familj och släkt. Vi på­minns om hans varningar: ”Den som älskar far eller mor mer än mig, han är mig inte värdig”. Senare ser vi dock att hans anförvanter fick sina ögon öppnade. Kyrkan i Jerusalem leddes av hans jordiska anförvanter under flera generationer.

Att Maria var med är märkligt. Kanske hade de tagit med henne som ”gisslan”. Ännu när han var tolv år tycks hon inte ha förstått hans hemlighet, men hon gömde och bevarade i sitt hjärta. Elisa­bet prisar henne för att hon trodde.

Indirekt är det ju hennes hållning Lukas låter Jesus beskriva när denne talar om dem som ”hör Guds ord och handlar efter det”.  

I varje eukaristi lyssnar vi, överlåter oss och ber med Maria: ”Må det ske med mig efter ditt ord.”

---

[1] Jfr UR DJUPEN AV VÅRA HJÄRTAN, om prästen, celibatet och krisen i kyrkan av Kardinal Robert Sarah med Joseph Ratzinger, Benedictus XVI. Catholica 2020.