Aldrig har någon människa talat som han

Lördag i fjärde fasteveckan 5/4 2014 – mässa vid årsmöte för Mariavalls vänner

Jer 11:18-20 Joh 7:40-52

Aldrig har någon människa talat som han

Kära vänner, vi närmar oss påsk, centrum i kristen tro och gudstjänst. Det kristna påskbudskapet om Jesu Kristi död och uppståndelse övergår allt annat. Något större budskap finns inte på kartan.

Ändå är det inte något häftigt eller plötsligt uppdykande, som bara dyker upp ur tomma intet. Jesu död och uppståndelse är uppfyllelsen av givna löften, förberett i ett folks historia och antytt av dess profeter.

Idag hörde vi profeten Jeremia, den profet som kanske tydligast vittnar om Jesu lidande. Ingen har klagat så intensivt som han över sin profetkallelse, men han kunde inte komma ifrån den. Då blev det som en eld i hans inre, som förtärde honom. Han sade inte vad de mäktiga ville höra. Det gör sällan de sanna profeterna. Därför försökte man röja honom ur vägen. Han får kännedom om planerna och säger: ”Själv var jag som ett oskuldsfullt lamm som förs bort för att slaktas”. Han vittnar med ord och med sitt liv om den som skall komma. Men hans ord var inte lätta att förstå.

Jesus uppträder i mycket som en profet. Hans ord är ofta svåra att förstå. Evangelisten berättar att ”hopen blev oenig om honom”. Några som var utsända av Stora rådet ville gripa honom, men ”ingen lyfte sin hand mot honom”.

När översteprästerna och fariseerna frågar varför de inte har tagit honom till fånga får de ett märkligt svar: ”Aldrig har någon människa talat som han”. Vi vet inte vem som uttalade dessa ord. De kommer ur den anonyma folkhopen, den som fariseerna kallar ”förtappad”. ”Aldrig har någon människa talat som han”.

Liknande röster hör vi också vid andra tillfällen. En gång när Jesus predikade hörs en kvinna ur folkhopen utropa: ”Saligt det moderliv som har burit dig, och saliga de bröst som du har diat”. Eller den romerske officeren, ansvarig för avrättandet av Jesus, som hör Jesu sista ord och ser honom dö, och som säger: ”Han var verkligen en rättfärdig man”.

När Stora rådets diskuterar frågan, framför en av deras medlemmar, Nikodemos, en stillsamt förnuftig synpunkt: ”Inte dömer väl vår lag någon utan att man först har hört honom och tagit reda på vad han gör?” Men han får mothugg och blir misstänkt för lokalpatriotism: ”Är kanske du också från Galileen?”

Den här debatten ligger inte långt från vad vi kan höra idag. Den har pågått genom hela historien. Rollinnehavarna känner vi igen. De olika meningarna om vem han är. De mäktiga som försöker få grepp om Jesus, men aldrig lyckas. Den förnuftiga rösten, som vädjar till eftertanke, men sällan får gehör. De många som blir trötta på debatten och drar sig undan med ursäkten att det nog inte finns någon sanning. Och så den anonyma rösten: ”Aldrig har någon talat som han”.

Vi behöver ställa en fråga till. Vem ordnar scenen? Vem har arrangerat det hela så att predikanten kan beskriva rollfördelningen och berätta?

Svaret lyder: vår moder Kyrkan. Det är hon som samlat de tillförlitliga vittnesbörden i den bok vi kallar bibeln. Det är hon som ger oss både profeternas och evangelisternas vittnesbörd. Som vägleder, undervisar och hjälper oss att skilja mellan andarna. Det är hon som varje år bereder oss under fastetiden. Hon dukar både ordets bord för våra öron och altarets bord för våra ögon. Det är hon som leder oss i rätt riktning, till den sanne och verklige Jesus. Det är hon som, likt Maria vid bröllopet i Kana, säger: ”Gör som han säger er”.

Det gör inte slut på debatten. Kyrkan har dyrt fått ångra att hon ibland använt felaktiga metoder för att få tyst i klassen och rättning i leden. Ändå klarar vi oss inte utan henne. Det är skillnad på att fråga ut i luften och att fråga i de heligas gemenskap. Det är skillnad på att vara ensam med sitt sökande och att vara omsluten av den Kyrka som har fått löftet att vara ledd av den heliga Anden på vägen till den fulla sanningen.

Det eliminerar inte vårt eget personliga ansvar. Det är jag som måste höra. Och känna igen rösten, och följa den. ”Aldrig har någon människa talat som han”. Den röst som får ljuset att gå upp i hjärtat.

Det är vår moder Kyrkan som bereder oss att med den andliga längtans glädje se fram mot den heliga påsken. För att jag skall få mina öron öppnade och kunna säga: ”Aldrig har någon människa talat som han”.

Amen.