1 Mos 3:9-15,20 Ps 98:1-4 Ef 1:3-6, 11-12 Luk 1:26-38 – Månen i sin fulla glans! Det var morgonens gåva denna dag. Det är också en bild för dagens högtid, Jungfru Marias Utkorelse och fullkomliga Renhet. Redan Höga visan såg det: ”Vem är hon som träder fram som morgonrodnaden i sin uppgång, vacker som
Jes 40:25-31 Ps 103:1-4,8,10 Matt 11:28-30 Den helige Ambrosius, biskop i Milano på 300-talet, var utbildad i konsten att tala. Som predikant och diktare ställde han sina gåvor i Kyrkans tjänst. Ambrosius säger att predikan och undervisning skall framföras med ”behagliga ord”, så att det är ”ljuvligt för folket att höra, så att det villigt
– Jes 40:1-11 Ps 96:1-3,10ac,11-13 Matt 18:12-14 – ”Trösta, trösta mitt folk…”. Det är budskapet till de uppgivna judarna i den babyloniska fångenskapen. 70 år hade gått och misströstan var djup. Den andra delen av Jesajaboken, kapitel 40-55, har kallats ”Tröstens bok”. Folket får höra att de skall få återvända och bygga upp Jerusalem på
Jes 11:1-10 Ps 72:2,7-8,12-13,17 Rom 15:4-9 Matt 3:1-12 Att växa i hoppet När ett kraftigt träd har fällts till marken finns bara stubben kvar. Trädets historia är avslutad. Så hopplöst såg det ut för Israels folk när den siste kungen av Davids ätt hade dött i babylonisk fångenskap på 500-talet f. Kr. Men profeten Jesaja
Jes 30:19-21, 23-26 Ps 147:1-6 Matt 9:35-10:1, 6-8 Francisco Xavier var en av de första jesuiterna. Han nådde som missionär till Indien, Moluckerna, Japan och stod på tröskeln till Kina där han avled år 1552. I brev till sina bröder hemma i Europa frågar han varför de bekymrar sig mer om vetenskapen än om att förmedla
– Jes 26:1-6 Ps 118;1,8-9,19-21,25-27a Matt 7:21, 24-27 – Profeten ser ut över historien. Han ser två slags städer. Den ena kallar han ”den höga staden”. Den är stolt och övermodig. Den andra är ”fast i sitt sinne”, men förtröstar på Herren. Den första staden slås ner i stoftet. Den andra staden bereder sina medborgare ”murar
– Rom 10:9-18 Ps 19:2-5 Matt 4:18-22 – Aposteln Andreas har i traditionen räknats som den först kallade bland apostlarna. Han firas i närhet till den nya kyrkoårets början. Något nytt började genom det ord som kallade honom. Kristi ord ger inte bara information. Hans ord tränger in i hjärtat och förvandlar det. Men människan
– Jes 11:1-10 Ps 72:1-2,7-8,12-13,17 Luk 10:21-24 – Det är i förstone förvånande att höra detta jublande evangelium i adventstiden. Vi förväntar oss kärva texter om vaksamhet eller skrämmande apokalyptiska framtidsscenarier. Här hör vi Jesus jubla genom den helige Anden. Det är kanske det ”största” som Jesus säger om sig själv i de synoptiska evangelierna.
Jes 2:1-5 Ps 122 Rom 13:11-14a Matt 24:37-44 Hoppets tid Det finns en förväntan i luften under adventstiden. Också sekulariserade svenskar vill sjunga ”Bered en väg” och Hosianna. Kanske som en längtan efter ett hopp, som hotar att helt försvinna. Inte ens kyrkan äger hoppet som något självklart. Inte heller klostret. Varje tidebön inleds med
– Upp 22:1-7 Ps 95:1-7 Luk 21:34-36 – ”De skall se hans ansikte.” På kyrkoårets sista dag får vi detta löfte, hämtat ur bibelns avslutande kapitel. Bilderna hämtas ur berättelsen om paradiset i bibelns första kapitel. Han som skapat allt ur intet, skall till slut återställa allt och göra allting nytt. Ljuset skall besegra mörkret.