2 Kor 3:4-11 Ps 99:5-9 Matt 5:17-19 ”Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla.” Jesus kommer inte med något absolut nytt. Däremot med något förnyat. En återställd skapelse och en förnyad lag. Han kallar det ”att uppfylla”. Det okända och det som framställs som absolut nytt kan locka och verka häftigt. I

– 2 Kor 1:18-22 Ps 119:129-133,135 Matt 5:13-16 – Människans ord avslöjar hennes inre. Inte minst hennes bristande sam­ling. De snabba och upprörda or­den som se­dan måste tas tillbaka. Hur många har inte fått bita sig i tung­an? Om Kristus säger aposteln: ”Han var inte både ja och nej, i ho­nom finns bara ett ja.” –

– 2 Kor 1:1-7 Ps 34:2-9 Matt 5:1-12 – Saligprisningarna öppnar ett fönster mot Guds rike. Ja, snarare en portal för dem som vill gå in i det nya livet. Också Paulus öppnar ett fönster och en portal. Han beskriver li­vet i Kristi försonande och därmed förhärligade kropp. Där finns kommunicerande kärl. De starka lemmarna stöder

5 Mos 8:2-3, 14b-16a  Ps 147:12-15,19-20 1 Kor 10:16-17  Joh 6:51-58 Verklig mat och dryck Kyrkan firar Kristi kropps och blods högtid som en “oskattbar och förunderlig måltid”, fylld av “Guds oändligt frikos­tiga välgärningar”, en måltid “full av all ljuvlighet”. (Thomas av Aq­uino) Men all ljuv­lighet bygger på att den är verklig. Från delar av

– Tob 12:1,5-15,20 Tob 13:2,4,6-8 (Resp.psalm) Mark 12:38-44 – Skapelsen är inte fix och färdig. Den har skapats i ett tillstånd av att va­ra på väg (in statu viae) till en slutlig fullkomlighet. Denna plan, från bör­­­jan till slutet, leds av Guds försyn.[1] Den har också sina medaktörer, män­ni­skor och änglar. Vi har under veckan hört

Tob 6:10-11; 7.1,9-17; 8:4-7 Ps 128:1-5 Mark 12:28b-34 Liksom förra veckan hör vi också denna vecka ordet ”försyn” i kollekt­bö­nen: ”ing­­et finns som undandrar sig din försyn”. Det är vår tro att det finns en gudom­lig plan och mening i allt som sker, den gudomliga försynen. Det betyder inte någon fastlåst au­to­ma­tik. Bönen fortsä­t­ter: ”Röj

– Tob 3:1-11b,16-17a Ps 25:2-5b,6,7c-9 Mark 12:18-27 – Både Tobit och Sara är djupt förtvivlade. De vill inte leva längre. Tobit skymfades av sin hustru, låt vara för att han beskyllt henne för stöld. Sara skymfades av sin tjänsteflic­ka för att kväva sina män. Hon överväger att ta sitt liv. Men båda ber. ”I ett

Tob 2:9-14; 3:1 Ps 112:1-2,7b-9 Mark 12:13-17 Det finns skäl att tacka Gud för vårt land, vårt språk och vår historia, för na­tur och kultur, för fred och frihet. Låt oss både tacka och be för vårt land! Till vår historia här i Skåne hör premonstratenserna, vars grundare Nor­­­bert av Xanten (d. 1134) vi firar idag.

2 Mos 34:4b-6,8-9 Till Dan B:29.33  2 Kor 13:11-13  Joh 3:16-18 I Faderns och Sonens och den helige Andes namn Dagens högtid, Heliga Trefaldighets Dag, började firas av benediktiner för ca tusen år se­dan. Men vad vi firar, Fadern och Sonen och den helige Ande, har funnits i all evighet. Ka­tekesen säger att mysteriet är

– Syr 12a -20a Ps 19:8-11 Mark 11:27-33 – Martyrerna i Uganda, Charles Lwan­ga och hans följesla­gare, brän­­des till döds år 1886 av deras unge höv­ding. De var hans pager, men kritiserade den ekonomiskt lönsamma slavhan­deln och väg­rade att lå­ta sig utnyttjas till otukt. De liknar den unge Syrak, som ”ända från ungdomen följde vis­he­ten”.