– Apg 4:13-21 Ps 118:1,14-21 Mark 16:9-15 – De äldste och skriftlärda kan inte förneka att ett märkligt underverk har skett genom Petrus och Johannes. De förbjuder de två apostlarna att tala mera ”i det nam­net”. De ”enkla och olärda” apostlarna svarar då de den prästerliga och teo­logiska auktoriteten: ”Tänk efter själva om det är

– Apg 4:1-12 Ps 118:1-2,4,22-27a Joh 21:1-14 – Petrus och de andra apostlarna får tillfälle att vittna inför samma råd som de­ras Herre fick göra för inte så länge sedan. Med stöd av Skriften och med stor frimodighet vittnar Petrus om stenen som förkas­ta­des, men som nu blivit en hörnsten. Det är i hans namn, och

– Apg 3:11-26 Ps 8:2a,5-9 Luk 24:35-48 – ”Ni skall vittna om allt detta.” Samme Lukas som i sitt evangelium förmedlar denna befallning till lär­jungarna berättar i sitt andra verk, Apostlagärningarna, hur folket skoc­kades kring Petrus och Jo­han­nes, när dessa botat den lame mannen vid templets ingång. Pet­rus klargör vad det är som har hänt. Det

– Apg 3:1-10 Ps 105:1-4,6-9 Luk 24:13-25 – När Petrus och Johannes möter den lame mannen vid Sköna por­­ten fäs­ter de sin blick på honom och Petrus säger: ”Se på oss! Mannen ser spänt på honom”.  Deras blickar möts, de ser varandra. Det bereder väg för att mannen botas.  Inte ens Gud gör under med den

– Apg 2:36-41 Ps 33:4-5,18-20,22 Joh 20:11-18 – ”Orden träffade dem i hjärtat.” Lukas berättar om Petrus predikan den första pingstdagen. Hans ord träf­far lyss­­­narna i hjärtat, likt ett spjut som genombor­rar det. De monastiska fäderna kallar det compunctio, hjärtats ånger. Compunctio mjukar upp hjärtat och får det att gråta. Fäderna bad om denna ång­er och

Apg 2:14,22-33  Ps 16:1-2a,5,7-11 Matt 28:8-13 Döden behöver inte få sista ordet Påskdagen fortsätter. Hela denna påskvecka, den s.k. påskoktaven, är en förlängd påskdag. Påskljuset brinner varje gudstjänst ända fram till pingst. Det skall påminna oss om vad som gäller året runt och under all tid. Allt kristet liv har sin källa i det ljus

Apg 10:34a,37-43 Ps 118: 1-2,16-17,22-23 1 Kor 5:6b-8 Joh 20:1-9 ”Jag är hos dig” Kristus har uppstått från de döda! Kyrkan sjunger och mediterar över det oerhörda.     I påskdagens högmässa använder hon en mer ”eftertänksam” ton­art än i den stun­dom dra­matiska påskvakan. Elden tändes i mörkret och från den tändes påskljuset, som bars in

Vakna, du som sover. Så förkunnas påskens budskap av en tidig kyrkofader. Tiden och rummet tycks vara upp­hävda ge­nom Kristi påsk och han kan söka upp våra stamföräldrar Adam och Eva som sitter i dödsrikets mörker och fång­enskap. Han uppmanar dem att ”stå upp från de döda”. Vi ser det på öst­liga iko­ner, där Kristus

2 Mos 12:1-8,11-14 Ps 116:12-13,15-18 1 Kor 11:23-26  Joh 13:1-15 Att älska ända till slutet Jesus faller på knä och tvättar lärjungarnas fötter. En bild av hela hans liv och gärning. Han, genom vilket allting blivit till, faller på knä för sin skapelse för att betjäna den, för att rena de ore­na, ge kraft åt de

– Jes 50:4-9a Ps 69:8-10,21b-22,31,33-34 Matt 26:14-25 – Profeten ber morgonbön. ”Herren väcker varje mor­gon mitt öra, han väcker det till att höra på lärjungars vis”. Bön är det första offer den troende bär fram var­je mor­gon, innan de egna tan­karna slinker in, innan han utsätter sig för tid­ning­ar och andra medier. Ett stort korstecken, Fader