– Apg 14:19-28 Ps 145:10-13b,21 Joh 14;27-31a – ”… tappa inte modet.” I Lystra har Paulus botat en man som var född lam. Folket upp­fattar honom och Barnabas som gudar. Men några judar kommer dit och stämningen svänger 180 gra­der. Nu stenar man Paulus och slä­­par honom ut ur staden i tron att han är

– 1 Joh 1:5-2:2 Ps 103:1-4,8-9,13-14,17-18a Matt 11: 25-30 – Jesus prisar sin Fader för att han dolt tillvarons hemlighet för de lärda och kloka, men uppenbarat det för dem som är som barn. Redan som barn fick Katarina insikt i denna hemlighet. Till för­skräckel­se för hennes föräldrar och för de lärda. Men hon var

Apg 9:26-31 Ps 22:26-28,30-32 1 Joh 3:18-24  Joh 15:1-8 Liv som bär frukt Människan vill gärna uträtta något i livet. Hon vill bidra med nå­got och helst lämna nå­got av värde efter sig. Det kan förvisso bli en fåfäng jakt efter berömmelse och ära, men i grun­den är det en mänsklig önskan. Liksom vinstocken plan­te­ras

– Apg 13:44-52 Ps 98:1-4 Joh 14:7-14 – Lukas berättar om ett yttre skeende. Johannes om ett inre. Båda har sitt särskiljande och sin tillväxt, ibland med en yttre dramatik, ibland i det fördolda. Pau­lus och Barnabas förkunnel­se mitt i Mindre Asien väcker allt större glädje hos några, medan andra blir allt­mer avvisande. De drivs

– Apg 13:26-33 Ps 2:6-11 Joh 14:1-6 – När Paulus förkunnar Kristi död och uppståndelse för sina judiska bröder hän­visar han till deras egna skrifter, lästa varje sabbat. Psaltarens ord om ”konungen på Sion” tillämpades på Israels kung. Denne sågs som ”adopterad” av Gud och kunde därmed kallas hans ”son”. Kyrkan kände igen det som

– 1 Pet 5:5b-14 Ps 89:2-3,6-7,16-17 Mark 16:15-20 – ”Hälsa varandra med kärlekens kyss.” Petrus uppmanar sina brevmottagare att hälsa varandra med en ”kärle­kens kyss”. Vulgatan säger: ”helig kyss”. Det kristna bruket att underteckna brev ”med kärlekens kyss” torde inte vara så vanligt idag. Men det sker – kanske oftare än vi anar.   I

– Apg 12:24-13:5a Ps 67:2-3,5-6,8 Joh 12:44-50 – ”Guds ord fortsatte att sprida sig och tillväxa.” I Apostlagärningarna berättar Lukas hur det gick till. Paulus och Bar­nabas avdelas och skickas från Antiokia som redskap för detta ord. I resten av Apostlagärningarna är det Paulus som för ordet från plats till plats. Guds ord sprider sig

– Apg 11:19-26 Ps 87 Joh 10:22-30 – ”… låt oss som firar påsk hämta befriande glädje ur Herrens upp­stån­del­se”. (kollektbönen) Påskens evangelium passerar gränser både utåt, geogra­fiskt och et­niskt, och inåt, djupare in i människans innersta.   I Antiochia börjar man predika också för icke-judar. Ryktet når Je­­rusa­lem och man skickar dit Barnabas för

– Apg 11:1-18 Ps 42:2-3; 43:3-4 Joh 10:1-10 – Anden vägleder kyrkan i nya situationer. Steget ut till hed­ning­ar­na utan att dessa ställdes under Mose lag, var större än vi kan före­ställa oss. Lukas berättar ingåen­de om det. Petrus, inte Paulus, var det första redska­pet. Petrus dröm och det som hände i Caesarea övertygar ”apost­­lar­na och

Apg 4:8-12 Ps 118:1,8-9,21-23,26,28-29 1 Joh 3:1-2  Joh 10:11-18 Den gode herden – den uppståndne Herren Vi hör det direkt, i evangeliets två första meningar: ”Jag är den gode herden. Den go­de her­­­den ger sitt liv för fåren.” Den gode herden är den uppståndne Herren. Den upp­ståndne Herren är herden som gav sitt liv för