– Heb 3:7-14 Ps 95:6-11 Mark 1:40-45 – ”Genast försvann spetälskan.” Befrielsen är för Kristus ett ögonblicks verk. För oss motsvarar det den sakramentala verkligheten: Dopet, avlösningen, kommunionen. Men också det första tecknet på omvändelse och kallelse som erfars. Då allt är rent och klart. Den första kärleken. Men tiden går och människan har kort
– Heb 2:14-18 Ps 105:1-4,6-9 Mark 1:29-39 – Benedictus´ lärjunge Maurus är kanske mest känd genom att han gick på vattnet för att rädda sin yngre medbroder, Placidus, när denne hade fallit i sjön och höll på att drunkna. Benedictus hade märkt vad som höll på att hända med Placidus. Han ropade på Maurus och befallde
– Heb 2:5-12 Ps 8:2a,5,6-9 Mark 1:21b-28 – Den åttonde psaltarpsalmen återges i Hebreerbrevet enligt den grekiska översättningen. Psalmen blir ännu ett bibliskt vittnesbörd om den Herre som brevets inledning förkunnar som Guds Son. Psalmen kan fortsätta: ”Med härlighet och ära krönte du honom, allt lade du under hans fötter”. Samtidigt påminns vi om att vi
– Heb 1:1-6 Ps 97:1,2b,6,7c,9 Mark 2:13-17 – ”Meningen med vår frihet är att ta emot sanningens gåva.” – Så säger den helige Hilarius, biskop av Poitiers i Gallien på 300-talet. Hilarius hade ett ouppgivligt krav i sitt sökande. Livet mås-te ha mening. Det kan inte sluta i förintelse. Men varken filosofi eller olika religioner
HERRENS DOP Jes 40:1-5,9-11 Ps 104:1b-4,24-25,27-30 Tit 2:11-14;3:4-7 Luk 3:15-16,21-22 Himlen har öppnat sig Det är lätt att se mörka moln på himlen. Men i dagens evangelium ser vi motsatsen. När Jesus döps i Jordan av Johannes Döparen öppnar sig himlen. Och detta sker vid alla dop. I den tidiga kyrkan var Trettondedagstiden en tid
– 1 Joh 5:5-13 Ps 147:12-15,19-20 Luk 5:12-16 – ”Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds son?” Hela veckan efter Epifania har vi hört om tydliga tecken på denna tro: brödundret, förkunnelsen i synagogan, botandet av sjuka, segern över vind och vågor, idag över spetälskan. Herrens härlighet breder ut sig över
– 1 Joh 4:19-5:4 Ps 72:2,14-15bc,17 Luk 4:14-22a – De som hörde Jesus tala i Nasarets synagoga häpnade över de ”ljuvliga” ord som utgick ur hans mun. De inte bara lyssnade med sitt förstånd. De kände sötman i Jesu ord. I det ögonblicket var de mystiker. Gregorios av Nyssa (d. 405 och broder till Basileios
– 1 Joh 4:11-18 Ps 72:2,10-13 Mark 6:45-52 – ”Han steg i båten till dem, och vinden lade sig.” En bild både för människans utsatta villkor och för tron. Tron gör som lärjungarna i båten. De hör hans ord: ”Lugn, det är jag. Var inte rädda.” I Jesu ord, ”det är jag”, hör vi orden till
– 1 Joh 4:7-10 Ps 72:1-4b,7-8 Mark 6:34-44 – ”Gud är kärlek.” Också för de fördömda. En bysantinsk ikon visar Kristus på sin tron. Han utstrålar sin kärleks ljus. De välsignade ser mot detta ljus och blir själva lysande. Profeten Jesaja (60:19) har redan sagt det: ”Herren skall vara ditt eviga ljus”. Den Gud som är
Jes 60:1-6 Ps 72: 2,7-8,10-13 Ef 3:2-3a,5-6 Matt 2:1-12 Vägvisare till den stora glädjen ”När de vise männen såg stjärnan fylldes de av stor glädje.” Så berättar evangelisten Matteus. Hans kollega Lukas berättar vad herdarna fick höra av ängeln under julnatten: ”Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket”.