– Dom 9:6-15 Ps 21:2-7 Matt 20:1-16 – Utan ledare går folket vilse och splittras. Men ledaren är till för att tjäna. Minister betyder tjänare. Den ledare som utövar makten för dess egen skull beskrivs i fabeln som en törnbuske. En bild för den ledare som gärna vill härska, men inte tjäna. Benedictus regel säger
Dom 6:11-24a Ps 85:9,11-14 Matt 19:23-30 Gideons kallelse har likheter med jungfru Marias. Båda hälsas av ängeln och båda ställer frågan hur de skall kunna fullfölja sin kallelse. Gideon fick ett tecken när hans offer togs emot. Maria fick höra att Elisabet var havande trots sin höga ålder. När lärjungarna får höra om rikedomens risker
– Dom 2:11-19 Ps 106:34-37,39-40,43ab,44 Matt 19:16-22- Folket avfaller från Gud ständigt på nytt. Gud sänder domare och folket lyder så länge domarna lever. ”Men när domarna dog, vände de tillbaka och tog sig till vad fördärvligt var.” Det är fruktan som är deras drivkraft för att lyda. De lyder av fruktan för vad som händer
Jes 65:1,6-7 Rom 11:13-15,29-32 Matt 15:21-28 Den svages starka tro Jesus har på sina vandringar kommit utanför Israels område. Han möter en kananeisk kvinna som tilltalar honom. Hon tillhörde något av de folk som fått ge plats för Israels folk och som tillbad andra gudar än Abrahams Gud. Nu kommer hon fram och ropar: ”Herre,
– Jos 24:14-29 Ps 16:1-2a,5,7-8,11 Matt 19:13-15 – ”Herren, vår Gud, vill vi tjäna, och hans röst vill vi höra.” Det är folkets svar när Josua ställer det inför valet vilken Gud de vill tjäna, avgudarna eller den Gud som utvalt dem. Själv sade han: ”Jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren”. Folket påminner sig
– Jos 24:1-13 Ps 136:1-3,16-18,21-22,24 Matt 19:3-12 – Människan behöver en plats att leva på. Så var det för Adam och Eva i paradiset. När Gud genom Josua ingår förbund med sitt folk ger han det ett land att ta i besittning och att leva i. Detta har sin historia, ibland dramatisk och fylld av strid.
– Jos 3:7-10a,11,13-17 Ps 114:1-6 Matt 18:21-19:1 – Det som Mose förberett får sin första uppfyllelse genom Josua. Josua är samma namn som Jesus. Det mosaiska förbundet fullbordas i det nya förbundet genom Jesus. Men det nya finns redan fördolt i det gamla. Vi ser en grandios bild – prästerna, bärande på förbundsarken, står på torr
– 5 Mos 34:1-12 Ps 66:1-3a,5,8,16-17 Matt 18:15-20 – Livet är en vandring. Hela tiden ett steg vidare, på väg mot målet. Mose fick inte komma in det utlovade landet, men han fick se det från ett högt berg. Ingen profet liknade Mose. Han var nära målet. Han hade redan ”umgåtts med Herren ansikte mot
– Jungfru Marias upptagning i himmelen – ”Gläd dig, jungfru Maria, du som ensam besegrar otrons lögner i världen.” Så sjunger kyrkan i sin tidegärd. Det är inte, som man kunde misstänka, främst en poetisk utsaga. När Maria glöms bort eller förnekas märks det, förr eller senare, i tron på hennes son. Teologin blir mest
– 5 Mos 6:4-13 Ps 18:2-4,47,51ab Matt 17:14-20 – Varje dag inleds av den fromme juden med denna bekännelse: ”Herren, vår Gud, Herren är en”. Den fortsätter i budet att älska Gud av hela hjärtat och av all kraft. Budet efterfrågar människan helt och fullt, utan villkor, undantag och gömslen dit Herren inte har tillträde. Det