Jer 20:7-9 Ps 63: 2-6,8-9 Rom 12:1-2 Matt 16:21-27 Frambär er själva som ett levande och heligt offer Vad är vår uppgift och kallelse som kristna? Alla tre läsningarna i dagens mässa handlar om det, hur människan svarar på Guds kallel­se och gå­vor. Vi hörde i första läsningen om profeten Jeremias kallelse. I evangeliet om

– 1 Thess 4:9-11 Ps 98:1,7-9 Matt 25:14-30 – Det är lätt att tycka synd om mannen som grävde ner sitt pund. Han hän­visar till sin herres förmenta stränghet, men den ursäkten håller knap­past. Hans herre kal­lar honom ”en slö och dålig tjänare”. Han gjorde inte ens det han kunde ha gjort. Det pund han fått

1 Thess 4:1-8 Ps 97:1-2b,5-6,10-12  Matt 25:1-13 – ”Detta är Guds vilja: att ni skall bli heliga.” Aposteln talar i första hand om kroppen, den egna och broderns. Krop­pen skall inte utlämnas åt ”lidelser och begär”, utan hål­las ”i helgd och ära”. Det handlar om mer än moral och bud. Helighet är inte moralisk perfek­tionism,

1 Thess 3:7-13 Ps 90:3-4,12-14,17  Matt 24:42-51 ”Håll er vakna, ty ni vet inte vilken dag er herre kommer.” Det är paradoxalt att denna uppmaning skall behövas. Genom vår tro har vi fått del av enorma skatter. Varför kan vi då inte bara få luta oss bakåt och njuta av dem? Skälen är flera. Det

– 1 Thess 2:9-13  Ps 139:7-12ab Matt 23:27-32 – Paulus berättar hur han ”förmanade och uppmuntrade” de troen­de i Thessalonike.  Han ”vädjade” till ”varenda en av er” att leva ett liv ”vär­digt den Gud som kallat dem till sitt rike och sin härlig­het”. Han gjorde det också genom sitt föredöme. Han ville inte ligga försam­lingen

  – Jer 1:17-19 Ps 71:1-4a,5-6b.15ab,17 Mark 6:17-29 – Johannes Döparen och andra profeter måste räkna med mot­stånd. Ondskans ande­mak­ter gillar inte rätt­rådighet och helighet. För att fullgöra sitt uppdrag görs profeten Jeremia till ”en fast stad, till en järnpelare och en kopparmur”. De tidiga munkarna kände igen sin kallelse i profeterna och mar­tyrerna. Vi kan

Jes 22:19-23 Ps 138:1-3,6,8bc, Rom 11:33-36 Matt 16:13-20 Att förundras över kyrkan ”Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud!” – så utbrister aposteln Paulus i dagens andra läsning. Och han fortsätter med att citera profeten Jesaja: ”Vem kan kän­­­­na Herrens tankar, vem kan vara hans rådgivare?”          Detta utrop är motiverat inte

– Rut 2:1-3,8-11; 4:13-17 Ps 128:1-5 Matt 23:1-12 – Moabitiskan Rut har kommit till Betlehem med sin svärmor Noo­mi. Det är skördetid och Rut ger sig ut för att plocka ax. ”Och det hände sig så för henne” berättar författaren till Ruts bok. ”Det hände sig” att åkerstycket hon kom till hörde till en viss Bo­as.

Ruts bok kan läsas som en vacker och lärorik kortnovell. Den moa­bitiska kvinnan Rut har blivit änka, men följer med sin judiska svärmor Noomi, när denna återvänder till sitt land. Rut är trogen sin svärmor, som ock­så har blivit änka. Rut säger: ”Dit du går vill också jag gå och där du stannar vill också

– Upp 21:9b-14 Ps 145:10-13b,17-18 Joh 1:45-51 – De olärda apostlarna, tullmän och fiskare, trädde upp mot hela världen, mot fi­losofer, talare och härskare. Deras Herre hade inte förmått övertyga sitt eget folk. Nu trädde apost­lar­na upp för hela världen. Enligt traditionen predikade Bartolomaios i Indien, Me­so­potamien och Armenien. ”Om de inte sett den Uppstånd­ne, skulle