– 1 Joh 2:18-21 Ps 96:1-2,11-13 Joh 1:1-18 –  ”Detta är den sista tiden.” Det har ofta hörts liknande budskap och röster i historien, men männi­skans his­toria är sig väldigt lik,

– 1 Joh 2:12-17 Ps 96:7-10  Luk 2:36-40 – ”Den som gör Guds vilja består för evigt.” Johannes korta mening avtäc­ker människans ka­pacitet. Sam­tidigt rym­mer den julens och inkarnationens gåva.

– 1 Joh 2:3-11 Ps 96:1-3,5b-6  Luk 2:22-35 – Evangelisten Lukas vet att Anden är med i allt som händer So­nen. Det är Anden som kom över jung­frun. Anden leder

1 Joh 1:5-2:2  Ps 124:2-5,7-8 Matt 2:13-18 De oskyldiga barnen i Betlehem firas som martyrer, trots att de inte själva kunde be­känna tron. Tradi­tio­­nen är mycket gammal och utbredd i

1 Mos 15:1-6;21:1-3 Hebr 11:8,11-12,17-19 Luk 2:22, 39-40 Finns det hopp för familjen? Finns det något hopp utan familjen?    När Gud sände sin Son för att befria människorna från deras

Apg 6:8-10; 7:54-60  Matt 10:17-22 Frihetens sötma I går föddes Kristus till jorden, för att Stefanos idag skulle födas till himlen. I förstone tycks martyriet störa julens frid och glädje.

Befriade till frihet! Vi hörde i natt om den stora befrielsen. Vi hörde att Frälsaren är född, han som kom­mit för att befria oss från våra verkliga fiender, synden, döden

Julens gåva, befrielsen till glädje Texterna denna julnattmässa liknar en bägare som flödar över. Kollektbönen talar om ”det sanna ljuset som strålar”. Profeten om ”folket som vandrar i mörkret och

– 2 Sam 7:1-5, 8b-12, 14a, 16 Ps 89:2-5,27,29 Luk 1:67-79 – Sakarias kallar det han besjunger för en ”soluppgång”. Det är ti­den mellan nattens mörker och dagens fulla ljus. Vi

– Mal 3:1-4; 4:5-6 Ps 25:4b-5b,8-10,14 Luk 1:57-66 – Evangelisten Lukas väver in förelöparens och frälsarens födelse­be­rättelser i var­andra. Redan förelöparens födelse väcker förundran och glädje där up­pe i Juda bergsbygd.