– Fil 2:5-11 Ps 22:26b-30a,31-32 Luk 14:15-24 – Martin de Porres var född i Peru som son till en fransk adels­man och hans indianska slavinna. Han blev dominikansk lekbroder. Som född på ”den nedersta platsen” i samhäl­let uthärdade han per­son­­lig för­ned­ring. Som barberare och sjukvårdare tog han sig an de fattiga och sju­ka. Ock­så präster

­ – Klag 3:17-26 Ps 23  Rom 8:14-23  Joh 6:37-40 – Kyrkan firar Alla själars dag i ljuset från Kristi uppståndel­se. Hans uppståndelse på­minner om det ljus som ”fick natten att lysa som dagen”. Vi behöver detta ljus för att inte dras in i dödens mörker. Så kan ju livet upplevas. Att det blir mindre och

Upp 7:2-4,9-14 Ps 24:1-6 1 Joh 3:1-3  Matt 5:1-12a Helgonen besöker oss – som förebilder och hjälpare För en månad sedan firade vi de heliga änglarna. Ingen i den himmelska världen skulle vara befriad från omsorgen om människan och hennes frälsning (Bernhard av Clairvaux). Detsamma gäller helgonen. De är inte bara våra föredömen. De är

– Fil 1:18b-26 Ps 42:2-3,5bcd Luk 14:1,7-11 – ”För mig är livet Kristus och döden en vinning.” Paulus vittnar frimodigt. Döden har förlorat sin udd och sitt hot. Döden blir i stäl­let vägen för att till fullo få ”vara hos Kris­tus”. Samtidigt har han ett uppdrag, att ”hjälpa de troende till framsteg och glädje i tron”.

– Fil 1:1-11 Ps 111:1-6 Luk 14:1-6 – ”Min bön är att er kärlek ständigt skall växa och bli rik på insikt och urskillning, så att ni kan avgöra vad som är vä­sentligt.” Aposteln skriver detta i Filipperbrevet, som vi nu skall följa en styv vecka under vardagsmässorna. Det är ett brev fyllt av glädje och

– Ef 6:10-20 Ps 144:1-2,9-10 Luk 13:31-35 – ”…men ni ville inte.” Så lyder Jesu dom över hur människan valt att leva. ”Hur ofta har jag inte velat samla er… men ni ville in­te”. Men, suckar människan, min kraft är liten och min vilja of­ta van­­kelmodig. Det är som om Paulus hörde invändningen. Han svarar: ”Häm­ta

– Ef 5:21-33 Ps 128:1-5 Luk 13:18-21 – I förstone tycks inte aposteln ifrågasätta sin tids syn på förhållan­det mellan man och kvinna i äktenskapet.   Ändå sker något som förändrar och förnyar allt. Apos­telns ord blir en surdeg som genomsyrar alltsammans. Han uppmanar båda makarna att ”underordna sig varandra av vördnad för Kristus”.  

– Ef 4:32-5:9a Ps 1:1-4,6 Luk 13:10-17 – Nåden förstör inte naturen, men fullkomnar och upprättar den. Jesus upprättar den ”krokryggiga” människan och åter­stäl­­ler naturen.   Det tragiska, och för oss idag nästan obegripliga, var att syna­gog­föreståndaren inte kunde gläd­ja sig över det. Han var förargad över att det skedde på sabbaten. Me­dan folket såg

2 Mos 22:21-27 Ps 18:2-4,47,51ab 1 Thess 1:5-10  Matt 22:34-40 Älska och gör det du vill Så lyder titeln på en bok som kom ut för några år sedan.[1] Den handlar om den så kal­­lade krop­pens teologi, om förhållandet mellan man och kvinna. Men bokens titel kan också vara en ingång till det evangelium vi

– Ef 4:7-16  Ps 122:1-5 Luk 13:1-9 – ”Var och en har fått just den nåd som Kristus har velat ge ho­nom”. Den nådegåva som några har fått, med upp­takt i det apos­to­liska upp­draget, tjänar kroppens upp­bygg­nad, tillväxt och en­het. Hela kroppen skall ”fogas samman och hållas ihop genom att alla le­der­na hjälper och stöder,