– Heb 3:7-14 Ps 95:6-11 Mark 1:40-45 – ”Genast försvann spetälskan.” Befrielsen är för Kristus ett ögonblicks verk. Dopet, den första kallelsen/kärleken, avlösningen, kommunionen… Men tiden går och människan har kort minne. Det är lätt att förledas och förhärdas, att drabbas av ”andlig skleros”. Glömskan kan bli så total att vi känner oss övertygade om
– Heb 2:14-18 Ps 105:1-4,6-9 Mark 1:29-39 – Hilarius hade ett ouppgivligt krav. Livet måste ha mening. Det kan inte sluta i förintelse. Men varken de filosofier eller religioner han fann gjorde honom tillfreds. Senantiken präglades av materialism, skepticism och synkretistisk ”andlighet”. Inte olik vår egen tid. Ett första svar fann han hos Mose och profeterna,
– Heb 2:5-12 Ps 8:2a,5,6-9 Mark 1:21b-28 – Den åttonde psaltarpsalmen förundras över att Gud ”tagit sig an” människan. ”Du gjorde honom nästan till Gud”. Psalmen kallar honom också ”människoson” och vi anar en djupare mening. Hebreerbrevet återger psalmen enligt den grekiska översättningen: ”En liten tid lät du honom vara ringare än änglarna”. Inkarnationen skymtar fram.
– Heb 1:1-6 Ps 97:1,2b,6,7c,9 Mark 1:14-20 – Hebreerbrevet, som vi skall följa fyra veckor under vardagarna, har inte främst karaktär av brev till en konkret församling. Det ger allmän trosundervisning och förmaning till kristna som hotas av troströtthet och risken för avfall. Författaren säger att vi lever i ”denna tidens slut”. Orsaken är att
Jes 55:1-11 Jes 12:2-3,4bcd,5-6 (Resp.psalm) 1 Joh 5:1-9 Mark 1:7-11 Den viktigaste dagen Vilken dag är den viktigaste i en kristen människas liv? Svaret är: den dag hon döptes. Det viktigaste dokumentet i hennes CV[1] är hennes dopbevis. Det är långt viktigare än examen och andra meriter. Dopdagen är viktigare än både födelsedag, bröllopsdag, prästvigningsdag
– 1 Joh 4:11-18 Ps 72:2,10-13 Mark 6:45-52 – ”Han steg i båten till dem, och vinden lade sig.” En bild både för människans utsatta villkor och för tron. Människans liv är utsatt för verkliga stormar. Tron vittnar om att Jesus är starkare. Tron gör som lärjungarna i båten. De hör hans ord: ”Lugn, det är
– 1 Joh 4:7-10 Ps 72:1-4b,7-8 Mark 6:34-44 – ”Gud är kärlek.” Också för de fördömda. En bysantinsk ikon visar Kristus på sin tron. Han utstrålar sin kärleks ljus. De välsignade ser mot detta ljus och blir själva lysande. Profeten Jesaja (60:19) har redan sagt det: ”Herren skall vara ditt eviga ljus”. Den Gud som är
– 1 Joh 3:22-4:6 Ps 2:7-8,10-11 Matt 4:12-17, 23-25 – ”Pröva andarna, om de kommer från Gud.” Johannes anger först de två grundläggande buden, att ”vi skall tro på hans son Jesu Kristi namn och älska varandra”. Dessa bud ger två kriterier efter vilka prövningen av profeterna skall ske. 1. Tron på inkarnationen, att Jesus
Jes 60:1-6 Ps 72: 2,7-8,10-13 Ef 3:2-3a,5-6 Matt 2:1-12 Ljuset som är starkare än mörkret Epifania är en strålande högtid. Den doftar av rökelse och myrra. För 13 dagar sedan firade vi den dag då Gud blev människa. Idag firar vi den dag då han ”uppenbaras” för världen. Redan profeten Jesaja formulerar det, flera hundra
– 1 Joh 3:11-21 Ps 100 Joh 1:43-51 – ”Vi har gått över från döden till livet.” Genom att älska sina bröder går de troende över från döden till livet. Kain, som slog ihjäl sin broder, ställde sig på dödens sida. Men döden börjar redan i brist på kärlek. ”Den som inte älskar är kvar