– 2 Sam 7:4-5a,12-14a,16 Ps 89:2-5,27,29 Rom 4:13.16-18,22 Luk 2:41-51a – Josef påminner oss om att Jesus växte upp på en bestämd plats på jorden, i en egen familj. Detta trots att han var på väg att fullfölja sin gränsöverskridande kallelse och redan som tolvåring sökte sin himmelske Fader i templet. Han följde sina föräldrar
– 2 Mos 32:7-14 Ps 106:19-23 Joh 5:31-47 – Folket har ”tagit sig till vad fördärvligt är”. När Mose dröjer uppe på berget blir de otåliga och gjuter sig en kalv, som de tillber och kallar sin gud. Det kan tyckas barnsligt och dåraktigt, men är en bild för människans böjelse att avguda det synliga
– Jes 49:8-15 Ps 145:8-9,13c-14,17-18 Joh 5:17-30 – Jesus har botat den lame mannen i Betesda, men hänvisar till att det är Fadern som verkar genom honom. ”Sonen kan inte göra något av sig själv.” Detta blir en ännu större anstöt för judarna än att botandet skedde på en sabbat. Jesus jämställde sig med Gud. De
– Hes 47:1-9,12 Ps 46:2-3,5-6,8-9 Joh 5:1-3,5-16 – Profeten Hesekiel ser i en vision hur vatten rinner fram från templet för att göra havsvattnet friskt. Allt får liv genom vattnet och alla slags fruktträd växer upp. Deras frukter tjänar till föda och deras löv till läkedom. Källan till detta vatten är en person, en människa
2 Krön 36:14-16,19-23 Ps 137:1-6 Ef 2:4-10 Joh 3:14-21 En enda vers Gud har talat ett ord. Ett enda. Det Ordet var i begynnelsen hos Gud innan allt blev till. Det Ordet blev människa och talade till människorna. Hans ord förmedlades till oss i den heliga Traditionen och samlades så småningom också i den heliga
– Hos 6:1-6 Ps 51:3-4,18-21ab Luk 18:9-14 – Den ödmjuke tullindrivaren möter vi i Benedictus regel, på ödmjukhetens tolfte steg. Det är den broder som gör tullindrivarens ord till sina: ”Herre, jag är inte värdig, jag syndare, att lyfta mina ögon mot himlen”. Det han ”alltid” säger har blivit hans hjärtas ständiga bön. Med honom
– Hos 14:2-10 Ps 81:6c-11b,14,17 Mark 12:28b-34 – ”Den som är vis, han må ge akt på detta, den som är förståndig må besinna detta.” Profeten Hosea föregriper kärleksbudet, som uppmanar människan att älska Gud ”av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft”. Profeten hjälper oss genom att beskriva Guds
– Jer 7:23-28 Ps 95:1-2,6-9 Luk 11:14-23 – Mitt i fastetiden, mitt i bruset av röster, hör vi profeten Jeremia förmedla Herrens ord: ”Hör min röst, så vill jag vara er Gud, och ni skall vara mitt folk.” Bistert konstaterar profeten: ”Men de ville inte höra eller böja sitt öra till mig, utan vandrade efter sina
– 5 Mos 4:1,5-9 Ps 147:12-13,15-16,19-20 Matt 5:17-19 – ”Akta dig väl, så att du inte glömmer vad dina ögon såg och inte låter det vika från ditt hjärta.” Mose manar folket att inte glömma vad de sett med sina egna ögon när Herren förde dem ut ur slaveriet i Egypten och sedan ingick förbund
– Till Dan B:2,11-20 Ps 25:4-9 Matt 18:21-35 – Vissa ord i den heliga Skrift har fått särskilt fäste i Kyrkans liturgi. Delar av Asarjas bön i den brinnande ugnen beds i varje katolsk mässa. När gåvorna burits fram ber prästen tyst och djupt böjd inför altaret: ”Herre, vår Gud, inför ditt ansikte ber vi