Syr 24:1-2,8-12 Ps 147:12-15,19-20 Ef 1:3-6,15-18 Joh 1:1-18 Företalet Stora litterära verk har ofta ett företal. Musikaliska storverk inleds med ett förspel, en ouvertyr. Avsikten är både att väcka förväntan och att ge en försmak av det som skall följa. Benedictus regel har ett företal, en prolog, både inbjudande och föregripande, dessutom präglat av intensitet
– 1 Joh 2:29-3:6 Ps 98:1,4-6 Joh 1:29-34 – ”Den som förblir i honom syndar inte.” Det är lätt att huka sig när man hör detta. Men det är inte ett högt moraliskt ideal. Johannes formulerar en sakramental verklighet. Att ”förbli” i Jesus är att leva i sitt dop, att vara skyddad av honom som har
1 Joh 2:22-28 Ps 98:1-4 Joh 1:19-28 Basileios och Gregorios var nära vänner, de var som ”en själ i två kroppar”. Som teologer förkunnade och försvarade de tron på både Kristi och Andens gudom. Den tro som utmejslades på 300-talet finns redan i första läsningen, som i ett frö. ”Den som erkänner Sonen har också Fadern.”
4 Mos 6:22-27 Ps 67 Gal 4:4-7 Luk 2:16-21 Ett välsignat nytt år Gott Nytt År önskar vi varandra. Alla har en känsla av att det behövs. Även en sekulär kultur har en längtan och ett hopp om en bättre framtid. Men vad är bättre tider? Vad vill vi med denna önskan? Ett årsskifte
– 1 Joh 2:18-21 Ps 96:1-2,11-13 Joh 1:1-18 – ”Detta är den sista tiden.” Johannes skriver det i sitt brev. Orden syftar inte på de timmar som är kvar av just detta kalenderår. Den ”sista tiden” kan bara inträffa en gång. Den måste vara ”unik”, en ”tid” som bara inträffar en enda gång i mänsklighetens historia.
– 1 Joh 2:12-17 Ps 96:7-10 Luk 2:36-40 – ”Pojken växte och fylldes av styrka och vishet.” Var inte Jesus fylld av vishet från början? Som Guds eviga Ord var han naturligtvis det. Men han blev fattig och antog våra mänskliga villkor. Hans gudomlighet gjorde honom inte mindre mänsklig. Till de mänskliga villkoren hör att
DEN HELIGA FAMILJEN 1 Sam 1:20-22,24-28 Ps 84 1 Joh 3:1-2,21-24 Luk 2:41-52 Familjen – den vanliga och den heliga Julens centrum är ett nyfött barn. Men barnet är inte ensamt. I krubbans närhet finns ock-så barnets föräldrar. Så är det för varje barn. Varje människa har en far och en mor. Vi föds i
1 Joh 1:5-2:2 Ps 124:2-5,7-8 Matt 2:13-18 De oskyldiga barnen i Betlehem firas som martyrer för Kristi skull, trots att de inte själva kunde bekänna tron. Traditionen är mycket gammal och utbredd i hela kyrkan. Kyrkan tror som hon ber. Ledd av Anden har hon förstått. Kristi offer sonar ”inte bara våra synder utan hela
– 1 Joh 1:1-4 Ps 97:1-2,5-6,11-12 Joh 20:2-8 – ”Han såg och trodde.” Den fjärde evangelisten berättar diskret om sin egen väg till tro. Det han såg, den tomma graven och de hoprullade bindlarna, blev tecken på att hans Herre hade uppstått. I den tron skall han sedan i sitt evangelium vittna om alla de ”tecken”
Apg 6:8-10; 7:54-60 Ps 31: 3c-4,6,8ab,16b-17 Matt 10:17-22 I går föddes Kristus till jorden, för att Stefanos idag skulle födas till himlen. Den glädje vi talade om i går, har tagit sin boning i diakonen Stefanos, den förste martyren. Kyrkan har förstått det och därför firades tidigt Stefanos martyrium som en frukt av Jesu födelse.