– Vish 7:7-14 Ps 25:4-5,8-10,14 1 Kor 2:6-10 Luk 10:21-24 –
”Visa mig, Herre, din väg, och gör mig villig att gå den.”
Redan som barn visades vägen för Birgitta. Som sjuåring såg hon i en vision den korsfäste. Hon frågar honom: ”Vem har gjort dig allt detta?”Kristus svarar: ”Alla som föraktar mig och min kärlek.”
Hennes ”väg” blev därför att följa den lidande och korsfäste, i allt hon gjorde. Hon kallar den vägen ”visheten” och aktar den högre än allt som stod henne till buds av rikedom och makt. Hon tillhörde ju toppskiktet i dåtidens Sverige.
I Herrens lidande uppenbarades för henne himmelska hemligheter. Evangeliet säger att det uppenbaras för dem som är som barn.
I en antifon på denna dag hör vi Brudgummen, Kristus, uppmana sin brud: ”Efterlikna min ödmjukhet, säger Brudgummen, så skall ditt hjärta … flamma upp av kärleken till mig”.
Hennes stränga botövningar och fastor, pilgrimsvandringar och askes var inte självändamål. Det var vägen att upptäcka korsets kraft och vis-het. Ödmjuk och ihärdig bön upptäcker och tar emot gåvan.
Vi ser mönstret i den heliga eukaristin som ger både vägledning och kraft att gå vägen. Det eukaristiska offret är det Birgitta såg som barn, Kristus på korset. Den som uppriktigt deltar i eukaristin får också kraft att följa vägen.
I kollektbönen ber vi: ”Låt oss, dina tjänare, i våra egna lidanden och smärtor se den Korsfästes härlighet uppenbaras”.
