Kortpredikan S. Columba Marmion, abbot (d. 1923)

Job 42:1-3,5-6,12-16 Ps 119:66,71,75,91,125,130 Luk 10:17-24

Liksom Jobs tidigare ord om ”Förlossaren som lever”, rymmer också dagens avsnitt ur hans bok en hisnande profetia.

Efter att Gud har talat till honom säger Job: ”Nu har jag sett dig (Gud) med egna ögon.”

Det övergår vida den materiella välsignelse han fick del av.

I evangeliet låter Jesus oss höra om det yttersta och det innersta, enheten mellan Fadern och Sonen, i den heliga Anden.

Inte ens ”pro­fe­ter och kungar” fick se det. Men till dem som hör ges löftet: ”Saliga de ögon som ser vad ni ser”.

En av den salige Columbas skrifter heter: ”Kristus – sjä­lens liv.” Det som hände Jesus är mer än historiska händelser, de är ”my­s­­te­rier” för oss att gå in i och bli del­aktiga av.

Columbas andra stora verk har titeln: ”Kristus – i sina mys­­terier.” Det Kristus är av naturen skall människan bli delaktig av genom nåden.

Mysterierna förmedlar nåd. Dom Columba säger: ”Kristus vill ge oss del av sin gudomliga natur och ta oss ännu mera, ännu full-komligare i be­sitt­ning.”

Denna förmedling har sin källa och höjdpunkt i den heliga euka­ristin.

Den som hör med hjärtats öra kan ana innebörden i det som Job sade: ”Nu har jag fått se dig med egna ögon”.