– 2 Kung 24:8-17 Ps 79:1-5,8-9 Matt 7:21-29 –
Människan uträttar mycket. Men alla hennes gärningar bär inte frukt.
På 500-talet f.Kr. hände det otänkbara med Jerusalem och det tempel som Salomo hade byggt. Den babyloniske konungen intog staden och berövade templet alla dess skatter; kungen och de flesta i folket fördes bort i fångenskap.
Endast ”de obetydligaste av folket lämnades kvar”. I morgon skall vi höra hur templet och hela staden bränns ner.
I slutet av Bergspredikan talar Jesus om det hus som rasar, och raset blev stort.
Det är domen över hyckleriet. Människorna ropar ’Herre, Herre’; de till och med utför underverk i hans namn, men de handlar inte efter Herrens bud och vilja.
Benedictus hänvisar i regelns prolog till Jesu ord i bergspredikan: ”Så slutar Herren sitt tal och väntar av oss att vi dagligen i hand-ling skall besvara dessa hans heliga maningar”.
”Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund… det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund.”
Vem är det Jesus talar om? Vem är det vars liv bär frukt?
Apostel säger: ”Det som är svagt i världen utvalde Gud så att ingen människa skulle kunna vara stolt inför Gud”.
Aposteln säger också: ”Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft”.
[1] Engelsk munk som verkade i vårt land på 1000-talet, begravd i Munktorp nordost om Köping, Västmanlands apostel.
