– 1 Pet 4:7-13 Ps 96:10-13 Mark 11:11-26 –
Fikonträdet saknade frukt och ”förbannades” av Jesus. Det är en bild för det tempel, där bönen blivit ett utanverk och världsliga affärer och tänkesätt tagit över.
De troende löper samma risk när de blir ”överraskade” av motgångar och orättvisor. Vi lever inte i paradiset, utan i ett andligt krig. ”Slutet på allting är nära.”
Benedictus berättar om vardagens ”motgångar, lidanden och orättvisor”, ofta konflikter med de närmaste.
Petrus påminner om att det inte är något ”oväntat”. Han uppmanar dem att glädja sig. ”Gläd er över att ni delar lidandena med Kristus.”
Han uppmanar dem att vara ”samlade och nyktra, så att ni kan be”. Benedictus visar på tålamodets hemliga kraft.
Det är lätt att glömma vad livet går ut på. Petrus säger: ”Låt Gud förhärligas i allt detta genom Jesus Kristus.” Benedictus tilläm-par det också i affärer: ”Så att Gud förhärligas i allt”.
Eftersom vi är tröga och glömska, påminns vi om det i varje eukaristi, där ”slutet på allting är nära”. Kristi lidande, död och uppståndelse är ”nära”, på altaret inför våra ögon.
Den eukaristiska bönens avslutning vittnar om vem som har sista ordet. Petrus säger något liknande: ”Hans är härligheten och makten i evigheters evighet, amen.”
Vi förenar de egna motgångarna med de framburna gåvorna. Vi ”delar lidandena med Kristus”, ty då får vi ”jubla av glädje också när hans härlighet uppenbaras”.
