– Apg 15:7-21 Ps 96:1-3,10 Joh 5:9-11 –

Lukas berättar hur frå­­gan om hedningarnas om­skärelse blev föremål för en lång överläggning.

Petrus berättar om händelsen med Cornelius. Gud gjorde inte skillnad mellan judar och hedningar. Pau­lus och Bar­nabas berät­tar om samma erfarenhet. Alla lyssnar.

Det avgörande sker inte när man talar, utan när man lyssnar. Som när abboten lyss­nar till alla bröder i en viktig fråga som måste av­göras.

Petrus har redan formulerat kvintessensen i beslutet: ”Det är genom vår herre Jesu nåd som vi blir frälsta och likaså de”.

Det Lukas berättar om är utsidan av hur denna nåd förmedlas. In­sidan anar vi i bilden av vinträdet, där saven får grenen att bära frukt.

Nåden gör allt, men slår inte ut människans frihet. Hon kan hela tiden hand­la annorlunda: dra sig undan, gå bort, lägga händerna i knät, låta sig fångas av klagan och självöm­kan…

Men något nytt har tillkommit. Jesu ord är fyllda av nåd. Av en för­vandlande kraft.  

Jesu ord kulminerar i löftet om den fullkomliga glädjen. Han hade ju sin glädje i att göra Faderns vilja.

Inte slavens lyd­nad, utan So­nens. Beviset är hans glädje. Den gläd­jen vill han ge sin kyrka och sina lärjungar. Hans glädje rinner in i oss.   

Vi firar det i den heliga eukaristin i trons lydnad för Jesu ord.