1 Mos 2:7-9;3:1-7 Ps 51:3-6a,12-14,17 Rom 5:12-19  Matt 4:1-11

Kan frestelsen besegras?

Varför gör människan sådant som hon egentligen inte vill? Hon ångrar en elak rep­lik nästan innan den lämnat tungan. Hur kunde jag bli så arg över en småsak? Varför sam­lar människan på sig prylar som hon vet att hon inte behöver, eller äter mera än vad hon vet är hälsosamt? Först i efterhand inser hon sin dumhet. Kan­ske har hon gjort vissa för­sök att stå emot, men ofta misslyckats. Frågor väcks: Är människan ett hjälplöst offer för frestelsen, eller kan hon övervinna den? Vad är frestelsen?

    Evangeliet berättar att Jesus frestades av djävulen. Den kampen präglar hela tillvaron. Strid eller krig dyker ständigt upp på nytt, trots att man ofta sagt: aldrig mera krig. Någon tycks sabotera också de bästa ambitioner. Kristen tro vet att en ond makt har ockuperat Guds goda skapelse. Därför måste den befrias från det onda. ”Guds son har uppenbarats för att utplåna djävulens verk”, säger aposteln. När Guds Son träder fram på scenen är det därför naturligt att satan går till motan­grepp och försöker få Jesus att svika sin uppgift. Han hade ju lyckats med Adam en gång i begyn­nelsen. Med ormens list locka­des han att äta av den förbjudna frukten. Adam frestades och föll. Den andre och nye Adam, Jesus Kris­tus, genom­skådar listen och består provet. Evangelisten Matteus berättar att djävulen drog sig tillbaka och låter änglar betjäna Jesus.

    Evangelisterna berättar om Jesu frestelse för människans skull. I den prefation vi snart skall sjunga hör vi: ”När Jesus besegrade Frestaren lärde han oss att övervinna synden.” Han lärde oss inte bara genom sitt exem­pel. Lik­som han på korset bar våra synder i sin egen kropp, utsätts han också för våra frestelser. ”Från dig hade han sin frestelse”, säger Augustinus till den troende, och fortsätter, ”från ho­nom har du din seger”. Därför är han inte bara ett moraliskt föredöme. Han är själva kraf­ten i vår kamp mot frestelse och synd. En munkfader säger: ”Visst är det naturligt att frukta styrkan i frestelsernas angrepp, men vad har de för makt jämfört med Herren som beskyd­dar oss och hjälper oss?” Redan här förstår vi att tron på Jesus är det viktigaste vapnet i kampen mot frestelsen. 

    Detta mäktiga beskydd befriar oss inte från eget ansvar. Det är Kristi lärjungar som enligt psaltarpsalmen 91 skall ”gå fram över lejon och ormar”, som skall ”trampa på vilddjur och drakar”. ”Följ mig”, sade Jesus. Det betyder att göra som han gjorde.

    Matteus berättar att djävulen citerar bibeln. Han är en listig förförare. Han uppträder ”som en ljusets ängel”. Den frukt han visar fram är inte avskräckande och ful. I varje fres­telse ligger något gott. Frukten som Adam lockas av var inte i sig ond eller syndig. Det Adam frestades av var misstro och olydnad mot Gud och det han hade sagt. Därför måste vi lära oss att skilja mellan andarna. Lära oss genomskåda de förrädiska halvsanningarna, av­slöja bå­de de hurtfriska och orealistiska kraven, och det förföriska talet om människans svaghet (”jag kunde inte stå emot”, ”sådan är jag”, ”det är min natur”). Vi får lära oss skilja mel­lan legitima behov och själviska begär, mellan den sunda läran och trender i tiden. 

    Ändå är det inte så komplicerat som det kan låta. Djävulen har ingen fantasi. Det han fres­tar med är variationer på samma gamla tråkiga tema, det som Jesus frestas av enligt Matteus, ”njutning, ära och makt”.

    Därför har vi fått fastetiden. I sin regel säger den helige Benedictus: ”Munkens liv borde alltid vara präglat av fastetidens observans, men eftersom bara få har kraft till detta råder vi alla bröderna att åtminstone under fastetiden bevara sitt liv i största renhet.”

    Detta ger en klok motivering för fastan. Vi har som människor svårt att bevara den and-liga spänsten och friskheten. Vi fångas lätt av tröghet och ljumhet. Goda föresatser glöms bort. Ovanor smyger sig in. Benedictus räknar med detta – också bland munkar. Men han möter det varken med fördömande eller med eftergivenhet. Han råder oss i stället att ”åt-minstone under fastetiden” bevara vårt liv i största renhet. Det är fastetidens möjlighet och nåd. Att under en särskild tid få hjälp att ta ut kursen på nytt, att börja om där ovanor fått grepp om oss, att återupptäcka glädjen i att följa Kristus. Och att inte behöva stå ensam, utan få göra det i gemenskap med hela kyrkan.

    Det första rådet i kampen är att genomskåda, att se frestelsen som frestelse. Att upptäcka sin värdig­het som människa. Att vi inte är hjälplösa offer för påverkan och infall.

     Det andra rådet är att avvisa frestelsen. ”Gå din väg, satan”, säger Jesus. Att med vil-jan säga nej till det onda. Så länge människan håller fast vid den goda viljan är hennes hjärta rent, även om frestelserna dansar för ögonen och tröttar ut kroppen. Att frestas är ingen synd. Synd blir det först när vi samtycker till frestelsen. Vi kan inte hindra fåglarna att flyga över huvudet, men vi behöver inte låta dem bygga bo i hatten. Tumregeln är att avvisa frestelsen redan vid porten, innan den slinker in i hjärtat. Släpper vi in den blir kampen längre och svårare. Förhandla inte med frestelsen! Bli inte förvånad, men grips inte heller av rädsla och klenmod. Underskatta inte den kraft du bär på. ”Stå emot djävulen, och han skall fly för er”, säger aposteln Jakob. ”Ingen kan förföras av djävulen om han inte frivilligt överlämnar sig åt honom”, säger en munkfader. Det är egentligen ett privilegium att få delta i Kristi befrielsekamp av världen.

    Det tredje och viktigaste har vi redan sagt. Lita på Guds hjälp, du som har valt att stå under Kristi ledning och beskydd! Vi upptäcker hans hjäl­p genom bönen. Den som frestas uppmanas att gripa tag i bönens vapen och inte släppa det vapnet förrän frestelsen vikit undan.

    ”Gud är trofast och skall inte låta er prövas över er förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer ige­nom den”, säger aposteln. Inte heller gripas av förtvivlan om man fallit, utan genast resa sig och fortsätta framåt, utan att någonsin miss­trösta om Guds barmhärtiga hjälp.

    Amen