Kortpredikan

– Jak 1:12-18 Ps 94:12-13a,14-15,18-19 Mark 8:14-21 –

Aposteln påminner om trons ABC. Det är skillnad mellan frestelse och synd.

Frestelsen kommer från den onde och tänder män­niskans be­gär. Fäderna liknar begäret vid ett ”fnöske” som lätt fattar eld.

Att fres­tas är inte synd, men det blir synd när människan bejakar frestelsen och låter sig snär­jas av begäret. När ”begäret blivit ha-vande fö­der det synd, och när synden är fullväxt föder den död”.

Lär­jung­en kan lära sig att känna igen frestelsen. ”Låt inte bedra er”, säger aposteln. Frestelsen känns lockande men synden är fan­tasi­lös och tråkig. 

Prövningen, däremot, bereder väg för något fascinerande. ”Salig är den som håller ut då han prövas.”

Detta ”goda” förmedlas till oss genom ”sanningens ord”. Det leder till en ”fö­del­se” och nytt liv. Jakob antyder dopet.

Så växlar aposteln bild och liknar de döpta vid en ”första skörd”. Mose hade anbefallt ”det första” av skörden som offer. Detta ”första” repre­senterar hela skörden.

Skörden, de döpta, blir något som Fadern ”får”. Dopet ger människan tillbaka till Fadern. De döptas liv fullbordas när de själva medverkar. ”Frambär er själ­va”, säger aposteln Pau­lus.

Då förflyttas vi från dopet till eukaristin och dess offertorium, där de tro­ende bär fram sig själva. 

Något hisnande sker. Människan dras in i en kosmisk rörelse och litur­gi. Hela uni­versum är på väg att återges till Skaparen. ”Av ho-nom och genom och till ho­nom är ju allting”, säger aposteln.

Kyrkan är den återlösta män­s­k­lig­hetens ”försångare” och liturg, dess ”första skörd” och representant.

De tolv och de sju korgarna representerar denna Kyrkas ständiga Amen i den eukaristiska bönens av­slut­ning.