– 1 Kung 3:4-13 Ps 119:9-14 Mark 6:30-34 –

Salomo har fått en uppgift som övergår hans förmåga, att vara kung och domare för ett stort folk.

Gud lovar att ge honom vad han än ber om. Salomo ber om ”ett lydigt hjärta/ett lyhört sinne” och om förmågan att döma och ”skil-ja mel­­lan gott och ont”.

Munkfäderna och Benedictus kallar denna gåva discretio, omdömesför­må­ga, den dygd som styr och vägleder alla andra dygder.

Cas­sianus känner igen denna dygd i Jesu ord om ögat som krop­pens lykta. När ögat är rent och ogrumlat får hela kroppen ljus.

Den kloke och omdömesgille låter sitt handlande styras av ljuset från det rena och odelade hjärtat. Denna klarsyn ger honom för­måga att fatta kloka beslut och att handla efter denna insikt. Den kloke följer tre­falden: se, bedöma och handla. Inte tvärtom.

Jesus tar med sina lärjungar bort till en öde trakt där de kan vara en­samma och få vila. När det är svårt att fatta beslut behöver män­niskan upps­ö­ka den öde trakten för att återfå klarsyn och omdö­mesförmåga.

Det första är att bli stilla inför Herren. Det andra är att inhämta råd hos någon, inte flera, som har fullmakt och klarsyn.

Jungfru Maria är Det goda rådets moder.  

Inte för att jag skall slippa fatta beslut. Det är jag själv som behöver upp­lysas och vägle­das.

Det står att Jesus ”undervisade dem länge”. Insikten kan dröja. Dess­utom är människan glömsk. Bö­nen mås­te upprepas ofta. 

Gåvan att se och bedöma är svaret på den ödmjukes bön.

”Ge mig, Herre, ett lydigt hjärta, ett hjärta som kan skilja mellan gott och ont.”