– 1 Sam 18:6-9;19:1-7 Ps 56:2-3,9-13 Mark 3:7-12 –

”Saul har slagit sina tusen men David sina tio tusen.”

Så sjunger kvinnorna när David slagit Goliat och filistéerna besegrats. Djävulen får Saul att se ”med onda ögon på David”. Han frestar Saul med avundens gift.

Avundsjuka kan verka som en naturlag, men den är ett gift. Det började med Kain. 

Sauls son Jonatan var David mycket tillgiven. Det skulle växa till vänskap av ädlaste slag.

Jonatan talar för sin vän och får Saul att lyssna. Åt­mins­tone en tid.

När David slog Goliat blev det en seger för he­la Israel. Sauls egocentriska avund gjorde ho­nom blind för det gemensamma go­da.

Detta fort­sät­ter i kyrkan när olika gåvor och tjänster blir helheten till nytta och glädje.

Bote­medlet mot avund är att tacka för och glädja sig över de an­d­ras gåvor. Då blir de andras gåvor också mina. De andra lem­mar­na i kroppen är ju också mina lemmar.  

Benedictus säger att bröderna skall få förnö­den­heter, allt efter vars och ens behov. Men han tillägger en var­ning. Den som får mindre varnas för att bli bedrövad eller avund­sjuk, och den som får mera varnas för att förhäva sig.

”Så skall alla lemmarna leva i frid.”

Ekumenik börjar i den egna familjen, i den egna kommuniteten, i den egna församlingen.